Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Vi som har seglat på Tvären

Djur och natur, Forn- och medeltid, Hela hus, Moderna tiden, Södermanland Posted on Sun, January 10, 2021 10:27:01

I skärgården mellan Nyköping och Trosa ligger Tvären. Den ”cirkelrunda” fjärden skapades för omkring 460 miljoner år sedan då en meteorit, med kanske 300 meters diameter, rammade jorden med en hastighet av 70.000 km/h. Till glädje för dagens forskare som vill studera djurlivet för länge sedan. (I Lockne i Jämtland och Granby i Östergötland finns ytterligare stora meteoritkratrar från samma tidsperiod, då det som idag är Sverige låg under vatten.)

Tvären från norr i december 2020. Studsviksanläggningen skymtar till höger.

En annan kraftig energiform är kärnkraft. I slutet av 1950-talet uppförde AB Atomenergi en forskningsanläggning vid Tvärens västra strand. (Företaget bytte senare namn till Studsvik – efter platsen.) ”Atomstaden” hade tre forskningsreaktorer, de sista stängdes 2005. Kärnkraften lever dock vidare i de företag som i dag huserar på området.

Vykort från Atomstadens första år.

Några somrar på 1970-talet besökte jag min farbror, om för övrigt arbetade på Studsvik, i Nyköping. Tillsammans gjorde vi segelturer på och omkring Tvären. En vacker del av Sörmland, speciellt kring Stendörren och Sävsundet. Och nog var vattnet lite varmare än hemma på Gotland när man badade. Om det berodde på kylvattnet från reaktorerna eller kvarvarande glöd från meteoritnedslaget är svårt att säga.

Läs även: Meteorit skrämde slag på Härjedalsbor

Fakta/läs mer
• Lars Rosengren: ”En svensk stad för atomer” i Teknikens Värld 16/1958
• Åsa Frisk: ”Meteoritkratrar visar 460 miljoner år gammalt djurliv”, avhandling vid Uppsala universitet 2009
• Sören Tylstedt: ”Meteoritnedslag och världens äldsta triangel” i Berättelser från Bälingebygden återgiven i Sörmlands Nyheter den 11 maj 2017



Fick du fikon i jul?

Djur och natur, Gotland, Moderna tiden Posted on Fri, January 01, 2021 10:11:41

Längst ut på Ryssnäs, Fårös sydligaste udde, står ett ensamt fikonträd. Visserligen skiner solen alltid på Gotland, men fikon håller normalt till i södra Europa. Trädet har ansatts av lamm och skarvar genom åren och är inte lika ståtligt som kusinerna i söder.

Fikonträd till vänster.

Enligt Fårö hembygdsförening kan trädet var omkring 50 år gammalt. Hur det hamnade på Fårö är dock obekant. Kanske flöt ett frö i land, kanske kom fröet i någon fågels mage.

Frukterna på Fårö hinner inte mogna – men med tempot i klimatförändringen kanske det bara är en fråga om år.

Fakta/läs mer
Länsstyrelsen: ”Bevarandeplan för Natura 2000-området Ryssnäs

Läs om Norsholmen, en annan magisk udde på Fårö



El-lastbilar redan för 80 år sedan i Stockholm

Moderna tiden, Södermanland, Storstockholm, Vägar och spår Posted on Sun, December 20, 2020 10:33:13

Runt om i världen kluras det på hur man kan få ned utsläppen från landsvägstransporterna. Kanske kan långtradarna och lastbilarna få el genom en slinga i vägbanan, kanske från en tråd över vägen. I Stockholm var eldrivna lastbilar en verklighet redan för 80 år sedan!

Kvarnverksamheten på nuvarande Kvarnholmen (fram till 1930-talet hette ön Hästholmen) i Nacka startade i slutet av 1800-talet. På 1920-talet övertogs driften av Kooperativa Förbundet. Så småningom köpte KF hela ön och fler verksamheter tillkom. Företaget uppförde bostäder och den lilla ön blev ett brukssamhälle i storstadens utkant.

Även om det mesta fanns på Kvarnholmen så behövdes kommunikationer in till Stockholm. Den befintliga busslinjen köptes in av KF 1939 och tre år senare kunde den ersättas av eldriven trådbuss. Bussarna vände vid Nytorgsgatan på Södermalm.

Det var inte bara människor som behövde transporteras. KF startade även en linje med trådlastbilar. På Kvarnholmen började de sin resa nere på kajen och på Södermalm följde de Folkungagatan västerut till Götgatan där de körde ned på en ramp till Södra station för omlastning av godset till järnväg.

De eldrivna fordonen rullade på till 1959 då de ersattes av fossildrivna. Tyvärr finns det inga lämningar kvar från tiden med den klimatsmarta lösningen. 

Kvarnholmen bjuder dock på en del annat sevärt. Ön har de senaste åren omvandlats till ett attraktivt bostadsområde. Kvar från KF-tiden finns två arkitektoniska pärlor: Dels radhusen nedanför Tre Kronors väg (byggda 1928–30), dels kontorsbyggnaden ”Munspelet” (1966) på Kvarnholmsvägen 75–79.

En udda sevärdhet är resterna av dubbelbron som förband ön med fastlandet. Betongbron till Kvarnholmen stod klar 1924 och 1932 försågs den med ett övre plan som anslöt till bostadsområdena på öns högre delar. Det övre planet revs 1985, men det kraftiga brofästet på Kvarnholmssidan fins kvar i slutet av Tre Kronors väg. Det avnjuts dock bäst uppe från Finnberget.

Fakta/läs mer
Leif Stolt: ”Trådbussen i Sverige del 1”, Trafiknostalgiska förlaget, 2002.
Nacka kommun: ”Kvarnholmsvägen. Beskrivning av vägens historia och kulturvärden inför breddning”, 2012.
Kvarnholmen – en unik historia”, 2013

Två av KF:s trådlastbilar: Foto: Okänd/Tekniska Museet
Invigningen av den övre bron 1932. Foto: Stockholms Tidningen/Tekniska Museet
Officiella Stockholmskartan från 1954 visar rampen ned till Södra station mitt i Folkungagatan
Kvarnholmen från Finnberget. Det gamla brofästet mitt i bild. I bakgrunden Svindersviksbron från 2016.
Det ståtliga gamla brofästet.
Resterna av körbanan uppe på brofästet.


Alla var vi barn i början – även Jesus

Forn- och medeltid, Hela hus, Kyrkligt/religion, Skåne Posted on Thu, December 10, 2020 09:38:08

Brönnestads kyrka, strax söder om Hässleholm, bjuder besökaren på unika takmålningar från 1400-talet. Kyrkan är helgad åt Maria, Jesus ömma moder, och hon figurerar i flertalet av målningarna – inte minst i familjescener tillsammans med make och barn.

En av målningarna visar hur Josef lär Jesus att gå med hjälp av en gåstol. Kanske har han själv snickrat ihop den – kanske som födelsedagspresent på sonens ettårsdag.

Mor Maria syr barnkläder medan far Josef lär barnet Jesus att gå.
Brönnestads sevärda kyrka.


Sparbankernas ståtliga ek

Djur och natur, Moderna tiden, Uppland Posted on Mon, November 30, 2020 10:27:51

Det finns några över Sverige återkommande geografiska myter: ”Drottning Kristinas jaktslott” där drottningen påståtts huserat, ”Ryssmuren/graven” som sägs ha uppförts/grävts av ryska krigsfångar under stormaktstiden, ”Lassemajas grotta” där banditen gömt sig själv och/eller sitt tjuvgods. Till dessa fenomen kan läggas ”Kungseken”, en uråldrig ståtlig ek varunder någon kung rastat på sin väg genom riket.

I Flottsund, strax söder om Uppsala, stod tidigare en kungsek. Själve hjältekonungen Gustav Vasa sägs ha vilat under ekens grenar. Men den forna eken är del av ytterligare en berättelse. Eken i Flottsund stod modell för ”Sparbankseken” som skapades av konstnären Akke Kumlien 1928. Tyvärr är båda historierna lika svåra att bevisa.

Den första sparbanken i Sverige, Göteborgs sparbank, startade för jämt 200 år sedan. (Verksamheten i dagens Swedbank har mycket lite gemensamt med den ursprungliga sparbanksidén.) Först ut med ett träd som symbol var Oppunda härads sparbank, men det hade lite gemensamt med den ståtliga Sparbankseken. Kungseken vid Flottsund (kartkoordinater 59.78455, 17.66450) är inte heller så ståtlig numer. De senaste 60 åren har den ansatts av eld, torka och stormar. Idag återstår bara lite av stammen. Bredvid ståtar dock en betydligt yngre ek och vem vet, kanske kommer drottning Estelle en dag att kliva av sin häst för att rasta i dess skugga.

Fakta/läs mer
Matts Floderus: ”Kungsekar” i Svensk Natur 1917

Läs även om
Sveriges första bankomat i Uppsala
De två sparbankerna i Eskilstuna

Kungseken 1953. Redan då såg den lite sliten ut. Foto: Uppsala-Bild/Upplandsmuseet
Hösten 2020 återstår bara lite bark.


Hitlers stenar i motståndsmannens händer

Moderna tiden, Småland Posted on Fri, November 20, 2020 09:32:28

Du är dansk och utbildar dig till konstnär i Berlin, men så drar andra världskriget igång. Du åker hem och går med i motståndsrörelsen, men flyr efter ett tag till Sverige. Många, många år senare skapar du ett konstverk bestående av stenblock som var tänkta för Hitlers projekt ”Världshuvudstaden Germania”.

Beställningen 1941 från Nazityskland till Sverige var på 22.000 kubikmeter huggen sten, varav 150 kubik var grovkorning röd granit från Vånevik söder om Oskarshamn. 1943 började problemen hopa sig för Hitler och leveranserna stoppades. Mängder av huggna block blev liggande på kajen i Vånevik. Stenen var betald av tyskarna och leverantörerna kunde sälja den en gång till efter krigsslutet. Fram till början av 1980-talet fanns det ”Hitlersten” kvar på kajen.

I korsningen Ingenjörs–Stångehamnsvägen i södra Oskarshamn reser sig konstverket ”Fröet spirar”, skapat av den danskfödde konstnären Knud Andersen. Han har utnyttjat 38 av stenblocken och prytt dem med bronsfåglar. Under allt spirar ett frö. ”Bland stenar från det förflutnas ruiner, där fåglarna har sin hemvist, spirar ett för som en värmande påminnelse”, beskrev Andersen själv sitt konstverk.

Fakta/läs mer
Rune B Axelsson: ”Äntligen monument av den röda graniten från Småland” i Dagens Nyheter den 30 augusti 1980
Museiföreningen Hård Klang i Vånevik

Skulpturen i Oskarshamn.


Landskronas medeltida stadsmur göms under jord

Forn- och medeltid, Militärt, Skåne Posted on Tue, November 10, 2020 09:43:29

Sex städer inom Sveriges nuvarande gränser hade stadsmur under medeltiden. Visbys ringmur är världsklass, men även muren i Åhus är välbevarad och värd ett besök. I Kalmar har man grävt fram en liten stump. I Stockholm måste man gå inomhus för att få se lämningarna och i Malmö krävs det lite sakkunskap för att ta till sig befästningen. I Landskrona, slutligen, krävs det minst sagt livlig fantasi.

Staden Landskrona grundlades 1413 av hjältekonungen Erik av Pommern. Runt staden uppfördes en vall med vallgrav och sju stadsportar. Mot den medeltida hamnen var skyddet förstärkt med en mur. Landskronas militära betydelse växte och befästningarna moderniserades löpande. I mitten av 1500-talet byggdes ett slott, föregångaren till dagens citadell, i stadens västra hörn. Den medeltida stadsmuren hängde med till slutet av 1600-talet.

Skåne erövrades av Sverige 1658 och de nya herrarna övervägde till och med att göra Landskrona till Skånes ”huvudstad”. Den största förändringen inträffade dock på 1740-talet. Landskrona skulle bli en modern fästningsstad. För bästa möjliga skydd utplånades den befintliga bebyggelsen. Hamnen fylldes ut och hela staden flyttade ett steg söderut. Man får en bra bild av den nya stadsbilden på Gustaf Ljunggrens karta från 1853.

Den medeltida stadsmuren gick mellan Västerport, som låg mitt i dagens citadell, och Mölleport, ungefär i korsningen Storgatan–Norra Långgatan. (Den stora bryggan i hamnen utgick från S:ta Gertruds port, ungefär i korsningen Selma Lagerlöfs väg–Kungsgatan.) De rester som kan finnas befinner sig under markytan. Vid grävningar i korsningen Kungsgatan–Norra Långgatan har man hittat raserade grundstenar. Fynden tyder på att muren delvis var uppförd av tegel.

Norra Långgatan västerut, här gick muren.

Suktar du efter medeltid i Landskrona finns det bara en plats att besöka. I början av 1930-talet grävdes grunden av den gamla stadskyrkan, som revs i samband med flytten av staden, fram. S:t Johannes Baptista, från omkring 1420, pryder gräsmattan i Stadsparken.

”Resterna” av den medeltida kyrkan.

Fakta/läs mer
Bengt Jacobsson: ”Medeltidsstaden 48: Landskrona”, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, 1983
Karl Wallgren: ”Den medeltida stadshamnen – om strandområdets topografi och funktion i tre Öresundsstäder”, Lunds universitet, 2007



Liktrappa = vardagsingång

Kyrkligt/religion, Nyare tiden, Östergötland Posted on Sat, October 31, 2020 08:22:25

I dessa allhelgonatider minns vi våra döda. Begravningsplatser smyckas med ljus och kransar. Även de som inte orkade och valde att avsluta sitt liv vilar i vigd jord. Naturligtvis!

Fram till 1864 var det olagligt att begå självmord i Sverige, även försök och förberedelse var ett brott. En konsekvens av detta var att de som tagit livet av sig inte fick begravas på kyrkogården. Kropparna kunde till exempel grävas ned i skogen, sänkas i ett kärr eller brännas. Lagen verkar däremot, tack och lov, inte alltid ha efterlevts till punkt och pricka. Den avlidna fick dock inte föras in på kyrkogården den vanliga vägen utan kistan skulle lyftas över bogårdsmuren. Begravningen skulle dessutom ske i tysthet och graven grävdes på en undanskymd plats.

Vid ett tiotal kyrkor i Sverige finns bevarat något som av tradition kallas liktrappa. En ofta stabil stentrappa över muren intill kyrkogårdsgrinden. Det berättas att den byggts för att kunna lyfta kistor med självmördare över muren. Fenomenet tas även upp i standardverket ”När döden gästar”. Sanningen är sannolikt en helt annan. Att bygga en rejäl stentrappa för ett fåtal självmord i en församling är dåligt använd kollekt.

Trappan vid Rogslösa kyrka.

Ännu in på 1900-talet var många kyrkogårdar närmast att betraktas som en äng, långt ifrån dagens ordnade kvarter och gångar. Höet på begravningsplatsen kunde vara en löneförmån för klockaren. Utanför muren rörde sig kor, svin och får mer eller mindre fritt. Djur man inte ville ha bökande bland gravarna. I veckorna kunde grindarna dessutom hållas låsta. Den så kallade liktrappan är därför närmast att betrakta som en vardagspassage till kyrkogården och kyrkan.

Det dröjde till 1908 innan en person som tagit sitt liv kunde få en ”normal” begravning i Sverige.

En av kyrkorna med en bevarad ”liktrappa” är Rogslösa i Östergötland. Där uppmanas besökarna stänga grinden för att hålla vildsvinen utanför.

Fakta/läs mer
Louise Hagberg: ”När döden gästar: Svenska folkseder och svensk folktro i samband med död och begravning”, Wahlström & Widstrand, 1937
Rudolf Thunander: ”Trappan i Svenarum: Om självspillingar och deras begravning” i RIG – Kulturhistorisk tidskrift, vol 79, nr 1, 1996

Läs även om ringarstenar – taxameter för den sista färden



« PreviousNext »