Oskyltat

Rundkyrkor – att tänka utanför fyrkanten

Forn- och medeltid, Hela hus, Kyrkligt/religion, Ruiner, Västergötland Posted by Mats Areskoug Tue, March 30, 2021 09:45:42

Det är något viss med rundkyrkor, inte bara det att långhuset är runt och kallas rundhus. Vetenskapen tvistar om bakgrunden till den runda arkitekturen.
• Byggdes de på grunden av runda hednatempel?
• Var kyrkorna byggda runda för att även kunna användas som försvarsanläggning?
• Hade inspirationen kommit från Heliga gravens runda kyrka i Jerusalem, uppförd av romerske kejsaren Konstantin 335?
Kanske är svaret en kombination, kanske något helt annat.

I Sverige har man identifierat tretton medeltida rundkyrkor. Tre av dessa ligger (låg) i vackra Falbygden: Agnestad, Dimbo och Skörstorp. Enligt västgötalagen uppfördes de två förstnämnda av biskop Bengt den gode i Skara, det vill säga under andra halvan av 1100-talet.

Det fina med de tre kyrkorna är att de är exempel på tre helt olika stadier av bevarande. Vilken blir din favorit?

Den som vill uppleva en hel kyrka beger sig till Skörstorp. Många av de bevarade rundkyrkorna i Sverige har byggts in i större kyrkokomplex, men den i Skörstorp är fortfarande rund och fin i formen.

Gillar man kyrkoruiner, eller i det här fallet grundmurar, rekommenderas Agnestad. Gravar tyder på att det legat en äldre kyrka på platsen. Enligt urkunderna bör rundkyrkan ha övergivits omkring 1540.

Gillar man kyrkor som är helt borta rekommenderas Dimbo. Här tröttnade församlingen på den lilla och förfallna medeltida kyrkan. Rundkyrkan revs helt sonika och materialet användes i den nya fyrkantiga kyrkan som uppfördes intill under åren 1814–17. Den gamla kyrkplatsen markeras av en gammal gravsten som ställts på högkant.

Dimbo i slutet av 1600-talet, teckning av Johan Peringskiöld.

Har du inte vägarna förbi Falköping kan du avnjuta rundkyrkor, mer eller mindre inbakade, i Valleberga i Skåne, Hagby och Voxtorp i Småland, Vårdsberg i Östergötland, samt i Bromma, Munsö och Solna i Uppland.

Har du vägarna förbi så missa inte de medeltida kapellen i Skövde.

Fakta/läs mer
Ing-Marie Nilsson: ”Rundkyrkor i Norden”, D-uppsats i medeltidsarkeologi vid Lunds universitet VT 1994
Bonnier mfl: ”Svenska kyrkor”, Medströms, 2008

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=367

Final med fast is under skridskorna

Nyare tiden, Småland, Sport Posted by Mats Areskoug Sat, March 20, 2021 11:40:12

Lördag den 27 mars ska, om allt går som planerat, SM-finalen i bandy avgöras i Uppsala. Banan är bottenfrusen så risken att någon spelare försvinner ned i en vak får anses obefintlig. Annat var det förr.

Sedan starten 1907 har åtta bandyfinaler avgjorts på sjöis. Senaste gången1949 då den milda vintern omöjliggjorde spel på Stockholms stadion. Finalen mellan Nässjö IF och Edsbyns IF flyttades söderut till Perstorpsgölen strax väster om Eksjö på Småländska höglandet.

Finalarenan skulle vara neutral ”mark”, men hamnade nu betydligt närmare Nässjös hemtrakter. Resultat blev också därefter, smålänningarna vann med hela 7–1 och tog sitt hittills enda SM-guld. Nästan 15.000 löste biljett till matchen, men enligt uppgift fanns ytterligare tusentals personer runt den lilla skogstjärnen.

Till vardags är Perstorpsgölen, eller SM-gölen, en betydligt stillsammare plats och främst ett tillhåll för sportfiskare. Regnbåge och öring sätts ut regelbundet. Det krävs fiskekort för att dra upp dem, men för oss som gillar idrottshistoria duger ett besök vid strandkanten.

SM-finalen 27 februari 1949 avlöpte utan drunkningstillbud, isen fick till och med beröm av spelarna efter matchen. Betydligt mer dramatisk var landskampen mellan Sverige och Finland en vecka tidigare. På grund av tövädret i Västerås flyttades matchen till Tinnerbäcksbadets konstgjorda sjö i Linköping. Det var dock varmt även i Linköping och såväl domare som spelare hamnade i vattnet innan matchen blåstes av efter drygt två minuter. Vid den gemensamma middagen på kvällen utropade ordföranden i Svenska bandyförbundet en skål ”för de räddade spelarna.”

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=360

Närkontakt av tredje graden i Ängelholm

Moderna tiden, Skåne Posted by Mats Areskoug Wed, March 10, 2021 09:59:45

Jag tvivlar inte på att människor sett ufon och varelser från rymden. Däremot tror jag inte att några farkoster eller annat från andra världar har besökt oss. Mötena är, enligt mig, inbillade eller påhittade. Precis som observationer av tomtar och sovjetiska/ryska ubåtar.

På kvällen den 18 maj 1946 upptäckte den då 27-årige Gösta Carlsson, enligt egen utsago, ett flygande tefat i en glänta strax utanför Ängelholm. Runt om och uppe på farkosten rörde sig ett tiotal människoliknande varelser i astronautdräkter. En man verkade fungera som vakt och hindrade Gösta Carlsson från att komma allt för nära.

Efter ett tag i gläntan lämnade Gösta Carlsson gläntan och gick ned stranden vid Skälderviken. Han vadade ut i vattnet för att försäkra sig om att han inte drömde innan han återvände mot gläntan. Då fick han se hur ufot lyfter sig över skogen för att sedan fara iväg med mycket hög fart. När Gösta Carlsson gick tillbaka till gläntan dagen efter hittade han två muggar, en guldring och en kristallstav som besättningen lämnat kvar.

Sveriges ledande ufoexpert, min vän och kollega Clas Svahn, som skrivit boken ”Mötet i gläntan” tillsammans med Gösta Carlsson, konstaterar att historien inte klarar en ordentlig granskning. Trots, eller kanske på grund av, att han fått undersöka utomjordingarnas stav och ring.

För den som inte äger förmågan att skåda ufon men ändå vill ha lite ”närkontakt av tredje graden” rekommenderas ett besök i gläntan. Gösta Carlsson lät 1972 uppföra ett betongmonument på platsen (kartkoordinater 56.23297, 12.81928) i skala 1:8. Ett flygande tefat med de spår i marken som det lämnade efter sig.

Fakta/läs mer
”Gösta Carlssons möte” på Riksorganisationen UFO-Sveriges hemsida

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=356

K-spaning på Gotland 15

Gotland, Moderna tiden Posted by Mats Areskoug Sun, February 28, 2021 09:58:06

Den här bloggen har genom åren gjort en mängd K-spaningar på Gotland och nu är det dags för ett litet uppsamlingsheat. Två teman som berörts är gamla bensinmackar där en pump lämnats kvar (del 1 och del 2) och gamla festplatser.

Vid mataffären i Ronehamn (Ronehamnsvägen 50), på sydöstra delen av ön, har man förtjänstfullt lämnat kvar en bensinpump. En sedelautomat som, i alla fall mot slutet, enbart levererade 95-oktanig bensin. Enligt skylten på staket intill är det fortfarande förbjudet att röka på platsen.

Vid vägkorsningen längst in i Kappelshamnsviken på norra Gotland kämpar den gamla festplatsen Strandängen mot naturen. Enligt Lärbro hembygdsförening byggdes dansbanan av de anställda vid närbelägna Storugns kalkindustri i början av 1930-talet sedan marken hade skänkts av företaget.

Festligheterna pågick i ungefär ett halvt sekel. 2007 skänkte Gotlands Arbetarekommun festplatsen till hembygdsföreningen. Biljettkuren, scenen och några lottstånd står kvar, men sommaren 2020 är förfallet påtagligt.

Jag frågade några av mina vänner som växte upp i närheten om de hade några speciella minnen från Strandängen. ”Ibland tog man motorcykeln dit, ibland inte. Ibland var vi kära i samma tjej, ibland inte.” En festplats som alla andra alltså.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=348

Låt Rådmansö bli en ö igen

Djur och natur, Forn- och medeltid, Moderna tiden, Uppland Posted by Mats Areskoug Sat, February 20, 2021 10:31:37

En gång i tiden kunde fartyg passera genom Nenningesund mellan Rådmansö och fastlandet – en säker farled inomskärs i Roslagen. Sundet nämns i ”Kung Valdemars segelled”, en guide från 1200-talet för hur man med båt tar sig från det då danska Blekinge till det då danska Reval (Tallinn). Men landet reser sig och smala passager växer igen. Nenningesund ”försvann” någon gång i slutet av 1800-talet.

*På Häradsekonomiska kartan från början av 1900-talet är det tidigare sundet markerat som en å.*

Det är dock inte omöjligt att klockan vrids tillbaka. Föreningen Nenningesund kämpar för att förbindelsen mellan Höggarns- och Prästfjärden ska återställas med kanal för mindre båtar. En skylt invid Rådmansvägen (kartkoordinater 59.73802, 18.90834) markerar det forna sundets (och den tänkta kanalens) läge. Kanske kan Rådmansö bli en ö igen.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=343

Att fånga varg i grop

Nyare tiden, Västmanland Posted by Mats Areskoug Wed, February 10, 2021 07:23:49

Det är klart att man blir förbannad om vargen dödar ens jakthund hemma på gårdsplanen. En ärrad hjälte från kriget tål inte vad som helst. Här kärvs det en rejäl varggrop!

Löjtnant Carl Gustaf Jack (1782–1867) var med om att förlora Finland till Ryssland i kriget 1808–09, men förlusten kan inte skyllas på honom. Tvärt om, han belönades med medaljen ”För tapperhet i fält” i guld.

Jack var född och uppvuxen i Finland, men valde att stanna i Sverige och Västerås efter kriget. Efter att ha sagt upp sig från det militära ägnade han sig bland annat åt lantbruk på Persbo gård utanför Västerås.

Jack såg till att varggropen blev djup med stenskodda väggar och åtskilliga vargar ska ha trillat dit efter att den stod klar 1815. (Oklart om löjtnanten agnade med korv, som Emil gjorde i Katthult.) Senaste stora ”fångsten” i gropen gjordes 2008 när en flicka klättrade ned för att hämta sin tappade mobiltelefon. Räddningstjänsten fick hjälpa henne upp.

Persbo gård låg på kullen där Kristiansborgsbadet ligger idag, väl innanför den nutida stadsgränsen. Den ståtliga varggropen kan beskådas i slutet av Engvallsgatan. Med stängsel runt, för barns och vargars skull.

Läs även om den sjuka Gysingevargen som dödade tio barn i Gästrikland

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=339

Gamla och nya gruvor på Österlen

Moderna tiden, Skåne Posted by Mats Areskoug Sun, January 31, 2021 15:22:22

Först som sist: Hälften av det blod som flyter i mina ådror kommer från Österlen i Skåne och jag älskar denna del av Sverige. Min anfaders porträtt hänger i koret i S:t Nikolai kyrka i Simrishamn.

En stor del av Sveriges ekonomiska framgång det senaste seklet kan vi tacka gruvorna och vattenkraften i den norra delen av landet för. Industriella projekt som åsamkat naturen stora skador och tvingat människor att flytta.

Den nya tidens teknik kräver också ”sitt offer”. Solenergi och vindkraft skulle kunna vara ett lyft för miljön och bromsa uppvärmningen av vårt jordklot – men de batterier som behövs för att jämna ut produktionen kräver speciella metaller som vanadin. Många vill ha grön el, men ingen vill ha gruvorna. Speciellt inte på Österlen, det är grevar och nunnor överens om.

Gruvbrytning på Österlen är dock inget nytt. Senast för runt 70 år sedan bröts flusspat omkring Onslunda. Den första inmutningen gjordes 1939 och driften, med ett 30-tal anställda, pågick fram till 1955. Rester av gruvhålen finns kvar, ett lättillgängligt ligger intill den nedlagda järnvägen mellan Onslunda och S:t Olof (kartkoordinater 55.61220, 14.10409).

Jag vet inte hur miljön (och arbetsförhållandena) är i och kring gruvorna i Kina där vanadin bryts, men det ligger långt borta så det spelar kanske inte så stor roll. Precis som med gruvorna uppe i Norrland…

OBS: Blogginlägget har rättats avseende användningen av vanadin.

Fakta/läs mer
Ewe Larsson: ”Boken om Onslunda – Borstabygden”, 2002

Gör en kastalsafari när du besöker Österlen

Comments(2) https://www.oskyltat.se/?p=333

När framtiden ramlade ned i Småland

Militärt, Moderna tiden, Småland Posted by Mats Areskoug Wed, January 20, 2021 06:36:07

Säga vad man vill om krig, men det sätter fart på geniknölarna. Tragiskt, eftersom det borde gå att utveckla saker och ting utan att miljontals oskyldiga mördas. Ingen behövde dock sätta livet till i Bäckebo i Småland på eftermiddagen den 13 juni 1944.

Tyskland var 1944 allt mer pressat i kriget och ingenjörerna arbetade för högtryck med nya vapen. Det senaste var en radiostyrd robot med raketmotor som skulle få beteckningen V-2 (Vedergällningsvapen 2). Den obemannade roboten skulle sättas in mot allierade städer som hämnd för terrorbombningarna i Tyskland.

Provuppskjutning i Peenemünde sommaren 1943. Foto: Bundesarchiv, Bild 141-1880/CC-BY-SA 3.0

V-2 var det första föremålet som människan skickade ut i rymden och dess teknik har använts i de flesta raketer efter andra världskriget. Maxhastigheten var 5.760 km/h, max flyghöjd 206 km (om den skickades iväg rakt upp), räckvidd 320 km. Den var 14 m lång och vägde fulltankad 12,5 ton. Och ”viktigast av allt”, V-2 förde med nästan ett ton sprängmedel.

En sådan avancerad konstruktion krävde provskjutningar, men den junidagen 1944 gick det lite fel. Roboten sköts upp från forskningsanläggningen i Peenemünde på ön Usedom och det var tänkt att den skulle landa i havet utanför Bornholm. Istället fortsatte den norrut innan den exploderade, på grund av något tekniskt fel, på 1.500 meters höjd över Bäckebo.

Explosionen skrämde slag på både folk och fä. Fönster tryckets ut och det regnade metalldelar från skyn. Vrakdelar spreds över flera kvadratkilometer. Störst var den 450 kg tunga förbränningskammaren som slog upp en krater med 5 meters diameter och drygt 2 meters djup.

Resterna av roboten samlades ihop och forslades till Flygtekniska försöksanstalten i Bromma. Efter att ha undersökt vrakdelarna skickades de till de till Storbritannien – av det ”neutrala Sverige”.

Samma dag som explosionen över Bäckebo hade den första, enklare, roboten V-1 slagit ned i London. Den första attacken med V-2 genomfördes i september 1944 mot Paris. Totalt avfyrades drygt 3.000 V-2-robotar och på grund av den höga hastigheten fanns det inget effektivt motvapen. Trots den svenska insatsen.

I skogen i Bäckebo finns kratern kvar (kartkoordinater 56.91045, 15.98000) och runt om i markerna ligger metallskrot. Roboten bör ha vägt cirka 3 ton när den exploderade och svensk militär lyckades 1944 bara hitta 2 ton vrakrester. Vid en arkeologisk undersökning 2004 hittades 36 metallföremål som anses komma från roboten.

Fakta/läs mer
• Arén mfl: ”Bäckebobomben – minnen av Hitlers raket”, 2007
• Niklas Dahlin: ”Hitlers hämndraket slog ned i Småland” i Ny Teknik den 5 augusti 2011.

Kratern våren 2020 med en gran tvärs över. Dessutom en modell av roboten.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=328

Välkommen till Oskyltat!