På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.
Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.
Det var en gång ett bältdjur som gjorde allt för att inte synas. Speciellt var det de stygga ryssarna som inte skulle få syn på henne där hon gömde sig bredvid ett krigsflygfält utanför Eskilstuna. Men plötsligt var inte ryssarna stygga längre och då fanns det ju ingen anledning att fortsätta leka kurragömma. Bältdjuret klädde sig i sina färggladaste kläder och kröp fram till den stora landsvägen (kartkoordinater 59.36713, 16.68075). Där kunde hon titta på människor som passerade och – framför allt – nu kunde alla se vilket vackert bältdjur hon var.
Ungefär så gick det till när en så kallad fälthangar från 1960-talet förvandlades till ett offentligt konstverk.
Det går att säga mycket om Skärholmens centrum, men inte att de bilburna kunderna lämnats åt sitt öde. Vid invigningen 1968 ansågs parkeringshuset med 4.000 platser vara norra Europas största. Det var så stort att det försågs med ett övervakningstorn för att hjälpa bilisterna till rätta.
En vanlig vardagsmorgon är det en mäktig känsla att vandra över det nästan öde övre parkeringsdäcket med övervakningstornet i det sydöstra hörnet. Även Riksantikvarieämbetet har insett storheten och tagit med parkeringshuset i sitt bebyggelseregister.
Personalen i tornet skulle bland annat hålla ordning, förklara betalningssystemet och hjälpa besökarna att inte gå/köra vilse på fyra våningarna. Idag står tornet öde – stormarknadskunder har efter ett halvt sekel lärt sig parkera och komma ihåg var man gjort det.
Läs mer Per Wirtén: ”Där jag kommer ifrån. Kriget mot förorten”, Albert Bonniers, 2010.
Många av dagens byggnader kommer att rivas och ersättas bland annat av bostadshus. Enligt programhandlingen från 2017 kommer dock två av mina favoritbyggnader i området att bevaras. Två hus som gissningsvis får diverse ”samfund”, ”råd” och ”uppror” att se rött – men det förstärker bara min glädje. Båda byggnaderna är en fest i tegel, plåt och glas och båda anses ha ett ”särskilt högt kulturhistoriskt värde”. Hallvägen 21–23.
Hallvägen 21–23 ritades av arkitekten Ralph Erskine för Möller & Co, kafferosteri och kolonialhandel. Det stod klart 1955 och bestod av lagerbyggnad med en kontorsdel ovanpå. Idag säljs byggdetaljer i lagerdelen. Med lite fantasi påminner kontorsdelen om ett fartyg. Hallvägen 11.
Hallvägen 11 uppförde 1959 för Volanders fabriks AB och ritades av Uhlin & Malm arkitekter. Vid årsskiftet 2018–19 användes fortfarande produktionsdelen som charkuterifabrik och kontoret som kontor. En 60-årig historia.
Även det lilla, lilla huset vid Globen, som jag bloggat om i Osevärdheter, ska få stå kvar. Det ska bli mycket spännande att se ”det nya” Slakthusområdet och återanvändandet av de gamla byggnaderna. Jag hoppas innerligt att man inte döper om området till ”Meatpacking district” – det räcker med skämtet Sofo på coola Södermalm.
Fakta/läs mer ”Stockholms stads slakthus med tillhörande kreatursmarknad”, Stockholms stads slakthus- och saluhalsstyrelse, 1914
Brundin, Johnson och Kroon: ”Kött & blod. Slakthusområdet i Johanneshov 100 år”, Informationsförlaget, 2012
Nyréns arkitektkontor: ”Slakthusområdet, Stockholm – Kulturhistorisk inventering och analys”, 2011.
Nej, det går inte att stoppa ned en äppelkärna i jorden och få ett träd med samma sorts frukt. Vilhelm Moberg for med osanning i boken ”Sista brevet till Sverige” när en kärna från gården i Småland ger ett Astrakanäpple i Amerika. Men i diktens värld kan det vara tillåtet.
Stoppar du ned en kärna kommer en helt ny äppelsort att skapas. Kanske blir den god, kanske inte. Vill du ha en redan existerande sort måste du ympa en gren från ditt favoritträd.
Historien om äpplet Åkerö är höljd i tidens mörker. År 1759 importerade kulturprofilen Carl Gustaf Tessin ett sextiotal äppelträd från Nederländerna till sitt gods Åkerö i Södermanland. Kanske fanns ”det första” Åkeröträdet med i sändningen. Kanske uppstod det genom frösådd på godset vid samma tid. Oavsett så står ”moderträdet” kvar på gräsmattan framför godsets huvudbyggnad, ordentligt stöttat. En mycket god historia!
(En parentes: Några inom min släkt vill tro att vi på något, för mig obegripligt, sätt härstammar från slottet Arreskov på Fyn i Danmark. I så fall kan jag nästan skryta med en ”egen” äppelsort: Arreskov.)
Fakta/läs mer Anton Nilsson: ”Våra äpplesorter: deras historia, egenskaper och kännetecken”, Nordiska museet, 1987
Grönt kulturarv: Historiska berättelser om våra äpplesorter
Var är skylten? Tusentals Hammarbysupportrar undrar var och när deras anrika förening egentligen grundades. Av de tre stora Stockholmsklubbarna är det idag bara AIK som har en skylt på platsen där föreningen såg dagens ljus.
Hammarbys förste starke man var ingenjören Axel Robert Schönthal, verkmästare vid Stockholms bomullsspinneri- och väfveri AB vid Barnängen på östra Södermalm. Hans stora passion var rodd, speciellt på närbelägna Hammarby sjö. Barnängen på Södermalm.
År 1889 tog sig roddarna samman och bildade Hammarby roddförening. Tyvärr är protokollen från föreningens första tid försvunna så datum och plats för grundläggningen göms än så länge i det förflutnas mörker. Historikerna tror på söndagen den 10 april och någon av väveriets lokaler. Föreningens första båthus låg i alla fall i dåvarande Bondegatans slut, ungefär vid vändplatsen på dagens Alsnögatan.
Roddarna fuskade naturligtvis i andra sporter och söndag den 7 mars 1897 tog man steget fullt ut och bildade Hammarby idrottsförening. Protokollet är bevarat, men även denna plats är tills vidare okänd.
Saknas gör också en skylt. Man skulle ju kunna sätta upp en vid Barnängen, det var ju trots allt där allt började.
Djurgårdens IF då? Den 12 mars 1891 brukar anges som starten för föreningen. Mötet hölls på ett kafé med nuvarande adress Djurgårdsvägen 124. Men egentligen började historien två år tidigare. Den nya föreningen fick dock en tuff start när kassören och några kumpaner söp upp klubbkassan.
Idag är ingen skylt uppsatt vid Djurgårdsvägen 124, men på Wikipedia finns en skylt avbildad. Ingen i DIF har svarat på mina mejl om varför det numer är oskyltat, så stort är intresset för historien. Oskyltat på Djurgården.
AIK då? Klubben bildades den 15 februari 1891 hemma hos familjen Behrens på Biblioteksgatan 8. Sonen Isidor blev klubbens förste ordförande. Dagens hus på adressen uppfördes cirka tio år efter klubbens födelse, men i trappuppgången finns en prydlig skylt som minner om platsens betydelse.
År 1937 lämnade AIK Stockholm för Solna, men solen i klubbmärket har inget att göra med solen i Solnas stadsvapen.
Fakta/läs mer Hammarby IF:s historia DIF-arkivet Urban Dahlberg (red): ”Allmänna Idrottsklubben 100 år”, Informationsförlaget, 1991. Rehnberg & Wickman (red): ”Djurgårdens IF 100 år”, Sellin & partner, 1991. Gunnar Persson (red): ”Hammarby IF: en klubbhistoria 1897–1997”, Strömberg, 1996.
Man kan ha många åsikter om Kinas starke man Mao Zedong (1893–1976) – och det har man. Men att han ligger bakom tiotals miljoner kinesers död kan anses bevisats. Därför blev jag överraskad när jag (sist av alla?) blev medveten om att ordförande Mao är en del av ett konstverk utanför sporthallen i Västertorp (kartkoordinater 59.29335, 17.97742) i södra Stockholm.
I USA har under hösten debatten om statyer föreställande Sydstatshjältar urartat i våldsamheter som tillochmed kärvt människoliv. I Sverige är debatten mer sansad. Mao är naturligtvis omdebatterad, men även statyer av diverse hjältekonungar ifrågasätts. Och i Belgien står så vitt jag vet statyerna av massmördaren Leopold II kvar.
Konstverket med Mao i Västertorp heter ”Efter badet” och är skapat av Pye Engström 1976. Det är utformat som en soffa med människor som var politiskt engagerade i början av 1970-talet. Vill man inte sitta i Maos knä kan man välja till exempel Sara Lidman eller Angela Davis.
Fakta/läs mer:
Philip Short: ”Mao. A life”, Hodder & Sloughton, 1999.
Jag som bloggar heter Mats Areskoug och är utbildad byggnadsingenjör och journalist. Sedan 1999 arbetar jag som redaktör på Dagens Nyheter. Förutom två diktsamlingar har jag gett ut boken ”Hälsningar från Gotland” med vykort och lite nutidshistoria. En k-spaning och nostalgitripp från 1960-, 70- och 80-talet.
Hallvägen 21–23.
Hallvägen 11.
Barnängen på Södermalm.
Oskyltat på Djurgården.
