Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Inget fore på Muramaris golfbana

Gotland, Moderna tiden, Sport Posted on Mon, September 14, 2020 08:29:16

Det finns många vackra byggnader på Gotland och vackrast av dem alla är Villa Muramaris strax norr om Visby. Sommarvillan, i italiensk stil, uppfördes för konstnären Ellen Roosval von Hallwyl och hennes make konsthistorikern Johnny Roosval. Huset stod klart 1917 – en blandning av italiensk renässans och gotländsk medeltid i samma anda som San Michele och Solliden. Nästan hundra år senare, 2013, totalförstördes det i anlagd brand, men villan är på väg att återuppföras.

Inspirerade av kronprins Gustav (VI) Adolf anlades på 1920-talet en niohåls golfbana mellan stranden och klintberget. Sannolikt den första golfbanan på Gotland.

Johnny Roosval övervägde att skaffa några får för att hålla efter växtligheten på banan, men Muramaris trädgårdsmästare rekommenderade getter. De skulle vara mindre kräsna och inte bara äta det saftigaste gräset. Dessutom kunde getterna tjudras för att flyttas runt, på så sätt slapp man hägna in banan. 

Tydligaste spåret efter golfbanan är det numer nedbrunna lilla klubbhuset (kartkoordinater 57.67775, 18.33785) vid områdets södra gräns. Efter lite letande hittade jag också resterna av stenskoningen runt en av greenerna (kartkoordinater 57.67800, 18.33741) ett tiotal meter mot stranden. Några getter hade utan tvivel underlättat det arkeologiska arbetet.

Fakta/läs mer
Niclas Fredriksson: ”Muramaris anläggningshistoria 1915–24”, examensarbete SLU, 2006
Hollström & Lytsy: ”Muramaris – en kärlekshistoria”, Sivart, 2009

Besök även Kronholmens golfbana söder om Visby: Fairway, ruff, green och KOGG

Det nedbrunna lilla klubbhuset.
Rester av en mur som gick runt en av greenerna.


Fin funkis i Falköping

Hela hus, Moderna tiden, Vägar och spår, Västergötland Posted on Tue, September 01, 2020 06:33:28

Äntligen en järnvägsstation som inte ser ut att vara från järnvägens födelse på 1800-talet. Skönt med ljus, skönt att slippa nationalromantik. Välkommen till Falköpings centralstation.

Entrén från staden.
I den låga byggnaden närmast sköttes posthanteringen. Trähuset i fonden är hotell Ranten från 1865. Sveriges äldsta bevarade järnvägshotell.

Allt eftersom de styrande i Sverige reducerat järnvägens betydelse har stationsbyggnaderna förvandlats från att ha varit bygdens mittpunkt till – i bästa fall – en väntsal. Falköpings centralstation är tyvärr inget undantag.

Stationshuset i funktionalistisk stil uppfördes 1934–35, arkitekt var Birger Jonson. Numer är det inte så många utrymmen man kommer åt som besökare/resenär och det mesta är dessutom ombyggt. Borta är till exempel buffématsalen med helkaklade väggar, likaså den mindre väntsalen för ickerökare med träpanel på väggarna från golv till tak. Väntsalen har idag någon form av standardinredning, men den är ljus tack vare stora fönsterpartier åt två håll. Exteriört har dock inte mycket förändrats och gillar man ”funkis” är stationshuset (byggnadsminne sedan 1986) väl värt ett besök. Inte minst för neonskylten ”FALKÖPING CENTRAL” på spårsidan.

Buffén 1935. Foto: Carl Gustav Edvard Rosenberg/Järnvägsmuseet
Fasaden mot spårområdet.

Fotnot: Byggnaden ersatte det tidigare stationshuset på platsen, Falköping Ranten, från 1850-talet. 1876–1985 fanns ytterligare en station/hållplats i Falköping – först med namnet Falköping stad, från 1931 Falköpings södra station. Den låg betydligt närmare stadens historiska centrum.

Fakta/läs mer
Erling Öhrnell: ”Falköpings centralstation – modernismens rötter” i ”Falbygden 2013”, Falbygdens hembygds- och fornminnesförening



Ruiner efter villor i södra Stockholm

Moderna tiden, Ruiner, Södermanland, Storstockholm Posted on Thu, August 13, 2020 10:19:54

Gamla Magelungsvägen i Örby villastad i södra Stockholm fick sitt namn 1968 i samband med att nuvarande Magelungsvägen planerades och byggdes. Fem år senare öppnade den nya sträckan och kanske var det i samband med detta som fyra villor längs vägen revs.

Ekonomiska kartan från 1951 ger en detaljerad bild av området. Efter den sammanhållna bebyggelsen ligger tre villor för sig själv lite längre österut. Ytterligare lite österut ännu en villa.

Ekonomiska kartan 1951.
”Officiell karta över Stockholmstrakten”. Den yttersta av de tre första villorna har nummer 101.

I dag slutar Gamla Magelungsvägen i en vändplan, men fortsätter som cykel- och gångbana österut. Lite norr om banan, nedanför bergsbranten, finns tydliga lämningarna efter de tre första villorna. Bland annat grundmurar och betongdetaljer (kartkoordinater 59.26331, 18.02920). Resterna efter den fjärde villan ligger strax öster om gångbanan upp till Nåttarövägen (kartkoordinater 59.26249, 18.03327).

Rester av en trappa.
Grundmur.

Som vanligt är Enioros tjänst med historiska flygfoton till stor glädje.

Tyvärr är det dåligt med fakta om de fyra villorna, såväl i arkiven som hos myndigheter och lokala föreningar. Moderna ruiner är dock alltid värda ett besök, inte minst eftersom de riskerar att försvinna snabbt när staden växer.

Bonus i området: Passa på att besöka resterna av torpet Hagsätra, som gav stadsdelen dess namn.

Fakta
Hans Harlén: ”Stockholm från A till Ö. Söderort”, Brännkyrka hembygdsförening, 1997



Älgar i betong är också älgar

Moderna tiden, Småland Posted on Sat, August 01, 2020 10:30:43

Dags för en ny termin. Välkomna!

Det finns inget val när en kommun svarar att sevärdheten man vill ha information om inte är något att se. Då är det bara att ta sig till platsen.

I början av 1960-talet ordnade Henrik Ekström en mindre turistanläggning i Gållösa strax söder om Valdemarsvik. Planteringar, dammar, betongfigurer och en kiosk lockade busslaster med besökare och det var fri entré.

Tyvärr dog anläggningen med initiativtagaren, men det mesta står kvar i backen mellan villorna (kartkoordinater 58.18334, 16.58168). OBS: Det är privat mark, så du får nöja dig med att spana från vägen, vilket fungerar utmärkt.

Fakta/läs mer
Kulturarv Östergötland: Betongparken vid Gållösa
Bo Cederqvist: ”Betongälgar vittnar om en svunnen park” i Norrköpings Tidningar den 23 augusti 2015

Älgar på kalhygge.
Kvarndamm och glasskiosk.


Full galopp i Ulriksdal

Moderna tiden, Sport, Storstockholm, Uppland Posted on Sun, May 31, 2020 19:26:22

Min fru delar inte alltid min smak vad gäller sevärdheter. Ibland påstår hon att man måste lägga huvudet mot marken för att över huvudtaget kunna se något. Letar man efter spår av galoppbanan i Ulriksdal i Solna har hon helt rätt.

Ulriksdals kapplöpningsbana låg mellan järnvägen i väster och landsvägen i öster, med huvudentré från Ulriksdals station. I dag äts ytan upp söderifrån av stadsdelen Nya Ulriksdal. I norr försöker Ulriksdals golfklubb hålla emot.

Officiella Stockholmskartan 1954.

Banan togs i bruk för hundra år sedan, 1919. Längden var 2.200 meter. Enligt Nordisk familjeboks sportlexikon var dess största svaghet den skarpa svängen i söder, vilket medförde att ”lättstyrda, balanserade hästar” klarade sig bäst.

Verksamheten pågick framtill 1960 då den nya banan i Täby invigdes. 2016 flyttade hästar och jockeyer till Bro park i Upplands Bro. (Banan i Täby ska bli stadsdelen Täby park.) 

Det enda spåret jag hittar efter banan i Ulriksdal är markeringar i marken i sluttningen upp mot golfklubbens driving range. Studerar man flygfoton och äldre kartor är det tydligt att det är banans norra kurva man anar. Mer konkret är att flera av gatorna i det nya området har namn med anknytning till galoppbanan.

Fakta/läs mer
SF-journalen från premiären 1957
Eklund, Björn F: ”Från Heden till Bro Park: Galoppsporten i Sverige under två århundraden”, 2015

När du är i Ulriksdal så missa inte Sveriges hemligaste järnväg.
Läs också om travtävlingarna på isen på Brunnsviken.

Norra kurvan syns tydligt på flygfotot från Eniro.
Norra kurvan syns inte lika tydligt från marken.


Engdals kulle – släktens egen kulle

Moderna tiden, Småland Posted on Thu, April 30, 2020 09:41:20

Den 7 november 1851 skrev 16-årige Johannes Pettersson (min farfars morfar) på för Kalmar regemente och i mars året efter fick han tillträde till soldattorpet Lilla Hättebo i Bäckaby (idag i Vetlanda kommun). Han övertog även föregångarens soldatnamn, Strahl. 1866 bytte Johannes och hans familj namn till Engdal och 1880 flyttade man till Hörjesås Norregård i Ramkvilla.

Hörjesås ligger vid foten av en kulle (krönet 310 meter över havet) med fantastisk utsikt söderut mot sjön Örken. Enligt K-spanarna Bengtsson, Juvander och Willis har höjden länge varit ett utflyktsmål för traktens ungdomar.

1937 tog familjen Rööst i Hörjesås tag i saken och byggde en servering på kullen så att de besökande skulle ha något att stoppa i munnen. Författaren och folklivsforskaren Johan A Göth föreslog samtidigt att kullen skulle kallas Engdals kulle, efter den tidigare ägaren. Efter det senaste världskriget utvidgades verksamheten med en minigolfbana, en scen och 1959 ett utsiktstorn. Affischer från midsommarfirandet på 1960-talet avslöjar att festplatsen gästades av storheter som ”Snoddas” och ”Jokkmokks-Jokke”. Det gavs också en möjlighet att vinna en levande gris om man gissade rätt vikt.

Tyvärr blev säsongen 2009 den sista på kullen (kartkoordinater 57.18014, 15.04066). På ett anslag på platsen tackar familjen Rööst ”alla trevliga gäster, som besökt oss under årens lopp”. Kullens topp går inte att besöka, men anläggningen finns kvar att beskåda på nära håll. Kvar är också den vackra utsikten.

Fakta/läs mer
Bengtsson, Juvander & Willis: ”Med K-märkt genom Sverige”, Byggförlaget, 1994

Engdals kulle mars 2020.


Full fart utför i Saltsjöbaden

Moderna tiden, Ruiner, Södermanland, Sport, Storstockholm Posted on Tue, April 14, 2020 08:54:22

Vintern får väl anses vara avslutad och i Stockholm blev det inte mycket till snö. Det hade varit intressant att se hur arrangörerna hade löst ett hypotetiskt vinter-OS i huvudstaden 2020. Klimatet blir varmare och varmare och när Stockholm väl får spelen kanske alla utomhusgrenar måste avgöras på annan plats. Det var bättre förr!

Den 5 december 1955 bildades Saltsjöbadens rodelklubb och i samma veva stod Sveriges första rodelbana klar i Vinterstadion. Redan den 5 februari 1956 arrangerades landets första rodeltävling. Så småningom byggdes banan ut och blev 350 meter lång, med passager med namn som Coma, Magnum och Timmerrännan.

I början av 2010-talet föll banan för åldersstrecket. Den var omodern och skulle kosta för mycket att hålla igång. 2013 revs den historiska rodelbanan. På Youtube finns en filmsnutt av banan innan rivningen.

Idag återstår det mesta av betongskalet i banans nedre del. (Nås enklast från slutet av Skidbacksvägen.) Den övre delen påminner om en grusad motionsstig. Över sträckan hänger den gamla belysningen kvar. Det känns lite sorgligt. Man kan föreställa sig spänningen och farten i elljuset en vinterkväll.

Det har länge diskuterats om en ny bana i Saltsjöbaden, bland annat i en utredning 2010, men inget har blivit av. Klubben satsar numer på alpinrodel, slalom i skidbackar, och den gamla rodelbanan kommer antagligen att återställas till en kälkbacke.

Sveriges enda bana finns i jämtländska Hammarstrand. Den är dock omodern och saknar konstfrysning. I Stockholms ansökan för vinter-OS 2026 skulle rodel, bob och skeleton avgöras i vintersportlandet Lettland.

När du ändå är på plats, missa inte osevärdheten ”Konungens tagg i Saltsjöbaden

Fakta/läs mer
Björn Walden: ”Saltsjöbadens Rodelklubb – Kälksport i Saltsjöbaden” i ”Saltsjöbadens IF 100 år”, 2006

Banans övre del.
Banan gick även över en bro.
Miniorstarten till vänster, sedan väntar ”Lilla S:et”.
”Stora S:et” sett nerifrån.
Avslutningen ned mot Neglingeviken.


Inte ett brott som alla andra

Djur och natur, Moderna tiden, Södermanland Posted on Sat, March 14, 2020 11:03:32

Som gotlänning är det lite svårt att hetsa upp sig över ett kalkbrott. Hela ön är som en schweizerost, full med stora och små hål. Kalkbrottet i Forsby i Södermanland bjuder dock på en lite speciell historia.

För att transportera kalken till cementfabriken i Köping byggdes 1939–41 en 42 kilometer lång linbana. På banan rörde sig 750 korgar som var och en lastade 1.200 kg. Verksamheten pågick till 1997.

Många kämpade för att bevara den unika anläggningen, men länsstyrelserna i Södermanland och Västmanland beslutade att inte byggnadsminnesförklara linbanan. Därmed var sagan all och 2013 påbörjades rivningen.

Kalkbrottet avnjuter du bäst från den anlagda utsiktspunkten (kartkoordinater 59.15307, 15.94754) och här finns även en mängd korgar omvandlade till konstverk. I Malmberga (kartkoordinater 59.32189, 16.07020) har Kalklinbanans vänner skapat ett museum i den gamla drivstationen. Spektakulär är också vyn vid Hjälmaresund med de bevarade linbanestolparna ute i sjön.

Fakta/läs mer
Svenska industriminneföreningen: Årets industriminne 2003: Kalklinbanan Forsby–Köping
Knut Barr: ”Kalklinbanan: från kalkbrott till fabrik”, 2018

Kalkbrottet med sjön Öljaren i bakgrunden.
Pensionerade korgar.
En stolpe i Hjälmaren.
Drivstationen och museet i Malmberga.


« PreviousNext »