På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.
Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.
Det finns inget val när en kommun svarar att sevärdheten man vill ha information om inte är något att se. Då är det bara att ta sig till platsen.
I början av 1960-talet ordnade Henrik Ekström en mindre turistanläggning i Gållösa strax söder om Valdemarsvik. Planteringar, dammar, betongfigurer och en kiosk lockade busslaster med besökare och det var fri entré.
Tyvärr dog anläggningen med initiativtagaren, men det mesta står kvar i backen mellan villorna (kartkoordinater 58.18334, 16.58168). OBS: Det är privat mark, så du får nöja dig med att spana från vägen, vilket fungerar utmärkt.
Fakta/läs mer Kulturarv Östergötland: Betongparken vid Gållösa Bo Cederqvist: ”Betongälgar vittnar om en svunnen park” i Norrköpings Tidningar den 23 augusti 2015
Min fru delar inte alltid min smak vad gäller sevärdheter. Ibland påstår hon att man måste lägga huvudet mot marken för att över huvudtaget kunna se något. Letar man efter spår av galoppbanan i Ulriksdal i Solna har hon helt rätt.
Ulriksdals kapplöpningsbana låg mellan järnvägen i väster och landsvägen i öster, med huvudentré från Ulriksdals station. I dag äts ytan upp söderifrån av stadsdelen Nya Ulriksdal. I norr försöker Ulriksdals golfklubb hålla emot.
Officiella Stockholmskartan 1954.
Banan togs i bruk för hundra år sedan, 1919. Längden var 2.200 meter. Enligt Nordisk familjeboks sportlexikon var dess största svaghet den skarpa svängen i söder, vilket medförde att ”lättstyrda, balanserade hästar” klarade sig bäst.
Verksamheten pågick framtill 1960 då den nya banan i Täby invigdes. 2016 flyttade hästar och jockeyer till Bro park i Upplands Bro. (Banan i Täby ska bli stadsdelen Täby park.)
Det enda spåret jag hittar efter banan i Ulriksdal är markeringar i marken i sluttningen upp mot golfklubbens driving range. Studerar man flygfoton och äldre kartor är det tydligt att det är banans norra kurva man anar. Mer konkret är att flera av gatorna i det nya området har namn med anknytning till galoppbanan.
Fakta/läs mer SF-journalen från premiären 1957 Eklund, Björn F: ”Från Heden till Bro Park: Galoppsporten i Sverige under två århundraden”, 2015
Den 7 november 1851 skrev 16-årige Johannes Pettersson (min farfars morfar) på för Kalmar regemente och i mars året efter fick han tillträde till soldattorpet Lilla Hättebo i Bäckaby (idag i Vetlanda kommun). Han övertog även föregångarens soldatnamn, Strahl. 1866 bytte Johannes och hans familj namn till Engdal och 1880 flyttade man till Hörjesås Norregård i Ramkvilla.
Hörjesås ligger vid foten av en kulle (krönet 310 meter över havet) med fantastisk utsikt söderut mot sjön Örken. Enligt K-spanarna Bengtsson, Juvander och Willis har höjden länge varit ett utflyktsmål för traktens ungdomar.
1937 tog familjen Rööst i Hörjesås tag i saken och byggde en servering på kullen så att de besökande skulle ha något att stoppa i munnen. Författaren och folklivsforskaren Johan A Göth föreslog samtidigt att kullen skulle kallas Engdals kulle, efter den tidigare ägaren. Efter det senaste världskriget utvidgades verksamheten med en minigolfbana, en scen och 1959 ett utsiktstorn. Affischer från midsommarfirandet på 1960-talet avslöjar att festplatsen gästades av storheter som ”Snoddas” och ”Jokkmokks-Jokke”. Det gavs också en möjlighet att vinna en levande gris om man gissade rätt vikt.
Tyvärr blev säsongen 2009 den sista på kullen (kartkoordinater 57.18014, 15.04066). På ett anslag på platsen tackar familjen Rööst ”alla trevliga gäster, som besökt oss under årens lopp”. Kullens topp går inte att besöka, men anläggningen finns kvar att beskåda på nära håll. Kvar är också den vackra utsikten.
Vintern får väl anses vara avslutad och i Stockholm blev det inte mycket till snö. Det hade varit intressant att se hur arrangörerna hade löst ett hypotetiskt vinter-OS i huvudstaden 2020. Klimatet blir varmare och varmare och när Stockholm väl får spelen kanske alla utomhusgrenar måste avgöras på annan plats. Det var bättre förr!
I början av 2010-talet föll banan för åldersstrecket. Den var omodern och skulle kosta för mycket att hålla igång. 2013 revs den historiska rodelbanan. På Youtube finns en filmsnutt av banan innan rivningen.
Idag återstår det mesta av betongskalet i banans nedre del. (Nås enklast från slutet av Skidbacksvägen.) Den övre delen påminner om en grusad motionsstig. Över sträckan hänger den gamla belysningen kvar. Det känns lite sorgligt. Man kan föreställa sig spänningen och farten i elljuset en vinterkväll.
Det har länge diskuterats om en ny bana i Saltsjöbaden, bland annat i en utredning 2010, men inget har blivit av. Klubben satsar numer på alpinrodel, slalom i skidbackar, och den gamla rodelbanan kommer antagligen att återställas till en kälkbacke.
Sveriges enda bana finns i jämtländska Hammarstrand. Den är dock omodern och saknar konstfrysning. I Stockholms ansökan för vinter-OS 2026 skulle rodel, bob och skeleton avgöras i vintersportlandet Lettland.
Fakta/läs mer Björn Walden: ”Saltsjöbadens Rodelklubb – Kälksport i Saltsjöbaden” i ”Saltsjöbadens IF 100 år”, 2006
Banans övre del.Banan gick även över en bro.Miniorstarten till vänster, sedan väntar ”Lilla S:et”.”Stora S:et” sett nerifrån.Avslutningen ned mot Neglingeviken.
Som gotlänning är det lite svårt att hetsa upp sig över ett kalkbrott. Hela ön är som en schweizerost, full med stora och små hål. Kalkbrottet i Forsby i Södermanland bjuder dock på en lite speciell historia.
För att transportera kalken till cementfabriken i Köping byggdes 1939–41 en 42 kilometer lång linbana. På banan rörde sig 750 korgar som var och en lastade 1.200 kg. Verksamheten pågick till 1997.
Många kämpade för att bevara den unika anläggningen, men länsstyrelserna i Södermanland och Västmanland beslutade att inte byggnadsminnesförklara linbanan. Därmed var sagan all och 2013 påbörjades rivningen.
Kalkbrottet avnjuter du bäst från den anlagda utsiktspunkten (kartkoordinater 59.15307, 15.94754) och här finns även en mängd korgar omvandlade till konstverk. I Malmberga (kartkoordinater 59.32189, 16.07020) har Kalklinbanans vänner skapat ett museum i den gamla drivstationen. Spektakulär är också vyn vid Hjälmaresund med de bevarade linbanestolparna ute i sjön.
Sakta men säkert försvinner resterna av rederiet Siljas gamla terminal och färjeläge i Värtahamnen i nordöstra Stockholm. 1965 började Silja köra bilfärjor från Värtahamnen till Finland, men först 1974 fann det en riktig terminalbyggnad. Den ersattes 2016 av en riktig bjässe till terminal en bit ut på den norra kajen.
Idag korsas den inre delen av hamnbassängen av en ny vägbank och det är bara en tidsfråga innan den nya lilla insjön fylls igen. Kvar är egentligen bara den långa gångbron som leder passagerarna till och från Gärdets tunnelbanestation.
Stora delar av Värtahamnen och de angränsande hamnarna i nordöstra Stockholm förvandlas nu till mer eller mindre exklusiva bostadsområden. Snart är det bara kvartersnamnen – Alexandria, Port Said, Brest…, som minner om områdets historia. Vad som händer i Valparaiso, där den gamla terminalen låg, är dock inte beslutat än.
Det är inte alltid som jag i min spaning kommer så nära objektet som önskat. Ändå kan det ibland vara värt ett stopp om man har vägarna förbi. Så förhåller det sig med det nedlagda fängelset Roxtuna (kartkoordinater 58.48120, 16.65581) norr om Linköping.
På nätet framstår anläggningen som ett paradis för fotografer som förevigar ”övergivna platser”. Vid mitt besök i slutet av januari var alla grindar stängda och stängslen på tok för höga för att klättra över – precis som det ska vara på en anstalt. Dock går det bra att kika in och fascineras av hur växtligheten är på väg att ta över. De före detta personalbostäderna utanför ”murarna ”har blivit ett litet villaområde.
Under 1960 tilltog narkotikamissbruket både i samhället och på Roxtuna. Anstalten bytte inriktning till en sluten anläggning för fängelsedömda missbrukare.
Roxtuna lades ned 2007 och har stått öde sedan dess. Planen är att riva och bygga bostäder på området. Sväng av och ta en titt – snart är det för sent. Om inte bara för att njuta av utsikten över Roxen.
Ibland är forntiden bättre dokumenterad än nutiden. Det som hände för 50 år sedan försvinner snabbt ur de levandes minne. Till exempel var en bankomat var placerad.
Torsdagen den 6 juli 1967 öppnade Sveriges första bankomat vid Upsala Sparbanks kontor vid Stora torget i Uppsala. Den automatiska tjänsten var delvis ett svar på att bankerna slutade ha lördagsöppet.
– Lördagsstängningen har kritiserats starkt, och här har vi en möjlighet att ge en ännu bättre service än vi kunde innan femdagarsveckan infördes, sade bankdirektör Bertil Alm till Dagens Nyheter vid invigningen.
Sverige var bland de första länderna i världen med bankomater. Den första generationens maskiner hade dock en nackdel, de saknade direkt uppkoppling till bankundens konto. Istället fanns ett maxuttag på 500 kronor per dygn. Världens första uppkopplade uttagsautomat togs i bruk av Oxie härads Sparbank på Stortorget i Malmö den 6 maj 1968.
Var vid Stora torget satt då den första bankomaten? Sparbanken (Swedbank) lämnade sin lokal 2016 och in flyttade en bokaffär. En äldre bild från Google Street View visar banken med en rad bankomater, kanske satt den första på samma vägg. Idag är alla spår borta. Jag har bett om hjälp av bekanta från Uppsala, min vän Kalle Sandhammar (chefredaktör på Upsala Nya Tidning), Upplandsmuseet och Swedbank – men ännu vet jag inte exakt var Sveriges första bankomat var placerad. Hjälp!
En äldre bild från Google Street View visar Swedbanks kontor med en rad bankomater.”Bankhörnet” hösten 2019.Tekniska museet har en gammal bankomat i sin samling. Sveriges första, enligt överlämnaren Östra Sörmlands Sparbank. Foto: Tekniska museet/CC BY 4.0.
Fotnot: För den som spanar efter nedlagda bankkontor är spår av bankomater en bra hjälp. Nedan Nordbankens kontor på Hornsgatan 19 i Stockholm.
Jag som bloggar heter Mats Areskoug och är utbildad byggnadsingenjör och journalist. Sedan 1999 arbetar jag som redaktör på Dagens Nyheter. Förutom två diktsamlingar har jag gett ut boken ”Hälsningar från Gotland” med vykort och lite nutidshistoria. En k-spaning och nostalgitripp från 1960-, 70- och 80-talet.
