Kors på kors på kors. Rad efter rad efter rad. När vi hör ordet krigskyrkogård tänker kanske många på Normandie i Frankrike eller västfronten efter första världskriget. Under andra världskriget förberedde man sig på Gotland för att kunna begrava stora mängder stupade soldater på speciella kyrkogårdar. Döda som av olika anledningar inte kunde transporteras till sin hemort.
Tre platser var aktuella för att förvandlas till krigskyrkogård:
• Vid Lärbro kyrka: norr om vägen mellan Visby och Fårösund.
• Vid Stenkyrka kyrka: västerut mot idrottsplatsen.
• Vid Sanda kyrka: öster om kyrkogården och prästgården.
Som tur var blev det aldrig aktuellt, men beredskapen fanns kvar under kalla kriget.
På grund av det skärpta säkerhetsläget i Europa har dock frågan tyvärr blivit aktuell igen. 2022 inleddes en översyn av hanteringen stupade på ön i händelse av krig. Vad man kom/kommer fram till är hemligt.
Gotland klarade sig självfallet inte helt undan andra världskriget. Ett exempel var de omkring 500 befriade koncentrationslägerfångar som kom till krigssjukhuset i Lärbro sommaren 1945. De var naturligtvis mycket medtagna och tuberkulosen härjade. 46 blev kvar för evigt, de flesta av dem polacker. 9 av de 46 var judar.
Besök kyrkogården, läs namnen på gravarna och ägna några minuter åt att minnas de miljoner som mördades.
I jorden på kyrkogården vilade tidigare även sex tyska soldater, som hade flytt från andra sidan Östersjön under krigets slutskede. De flyttades 1966 till Norra kyrkogården i Trelleborg, där flera döda tyska soldater från de båda världskrigen ligger begravda.
Läs även om interneringslägret Lagerlingen i Havdhem på södra Gotland.
