Moderna tiden – Page 11

Sveriges äldsta avbytarbänk?

Gotland, Moderna tiden, Sport Posted by Mats Areskoug Fri, June 14, 2019 20:32:24

Vilken idrottsförening är egentligen äldst i Sverige? Det beror väl på hur man räknar! Ska den fortfarande vara aktiv, ska den ha mer än en sport på repertoaren?

1674 blev skolan i Visby ägare till en bit mark utanför ringmuren. Man fick den i ersättning av rådmannen Eric Jönsson som hade förskingrat skolans kassa. Mot en låg ersättning kunde lärarna låta sina kor beta på marken. Lärares löner har alltid varit låga och man höll djur för att kunna dryga ut inkomsten. Området fick namnet Skolbetningen.

På 1800-talet blev platsen ett populärt utflyktsmål för stadsborna. Mellan picknicktuggorna spelades det pärk, störtades stång och kastades varpa. Den 28 juli 1878 kom ett större sällskap från Stockholms bollklubb på besök. De gotländska sporterna förevisades och fastlänningarna demonstrerade hur man spelade fotboll. Besöket sådde ett frö och den 27 augusti bildades Wisby bollklubb – av välbärgade unga män.

1885 skrev Wisby BK svensk idrottshistoria. Tillsammans med bollklubbarna i Stockholm och Göteborg författade man de första svenska reglerna för fotboll. Reglerna kom att gälla i tio år innan en engelsk variant tog över för gott(?). En annan höjdpunkt i klubbens historia är diskuskastaren Gunnar Nilsson som deltog i OS i Stockholm 1912. Av de tre bollklubbarna är det bara WBK som fortfarande är verksam.
Viloplats för trötta idrottare.

Wisby bollklubb tillhör i dag inte Sveriges elitklubbar och Skolbetningen inbjuder inte till några fotbollsmatcher. Men den lilla skogen är en oas mellan bostadsområdena. En stenbänk och ett stenbord minner om 1800-talets utflykter (kartkoordinater 57.62031, 18.30544). Skivorna är dock bytta någon gång det senaste halvseklet.

Fakta/läs mer
”Nordisk Familjeboks sportlexikon”, 1938–49
”Wisby Bollklubb 1878–1978”, 1978
Lennart Bohman: ”När tiden ömsar skinn”, 1981
Ann Säve-Söderbergh: ”Från borgaråkrar till Miljonprogram. Historia kring Gråbo och södra Visby” i ”Från Gutabygd 2013”

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=7

Högerkrok och vänsterkrok i Enskede

Moderna tiden, Södermanland, Storstockholm, Vägar och spår Posted by Mats Areskoug Wed, May 15, 2019 05:46:29

Enskede (nu Gamla Enskede) i södra Stockholm var Sveriges första kommunala trädgårdsstad. Saltsjöbaden och Djursholm skapades för förmögna som ville lämna den ohälsosamma innerstaden – i Enskede skulle en vanlig arbetarfamilj ha chansen att skaffa sig ett eget hus. Fördelaktiga lån och eget arbete gjorde det möjligt. 1908 togs det första spadtaget.

Höjdpunkten för en besökare i Gamla Enskede är de så kallade krokarna. Grusstigar som skär rakt igenom kvarteren och ger flanören tillfälle att även beskåda bosättningarnas baksida. Förutom välansade trädgårdar och uthus av olika slag bjuds det våren 2019 bland annat på levande höns.

I övrigt bjuder området på en trevlig blandning av hustyper. Bland annat den så kallade Enskedestugan, som presenterades på Stockholmsutställningen 1909. Den var tänkt som ett modellhem för en industriarbetare och hans familj. Ett 20-tal hus byggdes i Enskede 1909–10.
Solkroken.

Jag har inte studerat taxeringskalendern, men av huspriserna att döma har nog andelen industriarbetare minskat i stadsdelen. En inte helt ovanlig utveckling i Stockholms närförorter.

Fakta/läs mer
”Stockholms förstäder och villasamhällen 1911”, Rediviva, 1975
”Gamla Enskede – byggnadsinventering 1974”, Stockholms stadsmuseum, 1976Samfundet S:t Eriks årsbok 1976

Utdrag ur ”Officiell karta över Stockholmstrakten”, Stockholms stadsbyggnadskontor, 1990.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=9

Bältdjuret som ville synas

Flyg, Militärt, Moderna tiden, Södermanland Posted by Mats Areskoug Thu, May 02, 2019 18:14:08

Det var en gång ett bältdjur som gjorde allt för att inte synas. Speciellt var det de stygga ryssarna som inte skulle få syn på henne där hon gömde sig bredvid ett krigsflygfält utanför Eskilstuna. Men plötsligt var inte ryssarna stygga längre och då fanns det ju ingen anledning att fortsätta leka kurragömma. Bältdjuret klädde sig i sina färggladaste kläder och kröp fram till den stora landsvägen (kartkoordinater 59.36713, 16.68075). Där kunde hon titta på människor som passerade och – framför allt – nu kunde alla se vilket vackert bältdjur hon var.

Ungefär så gick det till när en så kallad fälthangar från 1960-talet förvandlades till ett offentligt konstverk.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=10

Urartad och godkänd konst i Visby

Gotland, Moderna tiden Posted by Mats Areskoug Mon, April 15, 2019 07:42:20

Efter den stora utställningen Baltic Sculpture i Visby sommaren 1993 lät Gotlands Tidningar sina läsare rösta om vilken skulptur man ville ha kvar i stadsbilden. Överlägsen vinnare blev ”Omen”, en 17 meter hög stålstege av dansken Ingvar Cronhammar. En prydnad för rondellen vid den södra infarten till Visby. Helt enkelt ett fantastiskt konstverk.
”Omen” av Ingvar Cronhammar. Foto: Magnus Areskoug

Baltic Sculptue rörde minst sagt upp känslorna bland gotlänningarna. Är detta verkligen konst? Några blev extra upprörda och tog saken i egna händer. Flera skulpturer vandaliserades.

Argast av allt var man på det konstverk som skapats av tysken Raffael Rheinsberg. En upp och nedvänd tysk flagga på halv stång, symboliserande rasismen i Tyskland. Helt enkelt ett fantastiskt konstverk.

Knappt hade flaggan hissats i Visby hamn förrän hamnkaptenen var framme och halade den. ”Den tyska flaggan är inget konstverk”, sade hen enligt Gotlands Allehanda (GA). ”Nationsflaggor får användas i konstverk”, sade tf statsheraldikern enligt GA.

Flagga och stång flyttades till affärscentrumet utanför Österport. Knappt hade flaggan hissats förrän den halades av ordföranden i Östercentrums intresseförening. ”Jag har inget mot konst, men det här kallar jag missfirmelse”, sade hen enligt GA. Andra gången flaggan halades polisanmäldes ordföranden.

Lugnast var den dåvarande tyska honorärkonsuln, Åke G Sjöberg, i ett inlägg i GA. Han tyckte att den pågående utställningen som helhet var fantastisk, men att man för den skull inte behöver gilla alla de enskilda konstverken: ”Jag förbehåller mig rätten att tycka vad jag vill och vid det fortsatta tidningsbläddrandet finner jag stor glädje i ilskan, förtrytsamheten och besserwisseriet i de många och mest anonyma insändarna.”

”Omen” och ytterligare ett konstverk, ”Nivå” ovanför domkyrkan, finns kvar – precis som rasismen i Tyskland.

Fakta/läs mer
Utställningskatalogen ”Baltic Sculture 93”
Gotlands Allehanda 22/6, 29/6, 9/7, 10/7 och 13/7 1993
Gotlands Tidningar 19/1 2019

Comments(1) https://www.oskyltat.se/?p=11

Gangster-Norma mitt i City

Hela hus, Moderna tiden, Storstockholm, Uppland Posted by Mats Areskoug Mon, April 01, 2019 20:22:44

Huvudstadens ölkaféer för hundra år sedan lämnade en del övrigt att önska, i alla fall vad det gällde mat och renlighet. Det fanns utrymme för förbättringar. 1924 startade Kafébolaget Norma med marknadsidén vällagad mat i välvårdade lokaler till ett överkomligt pris. Normarestaurangerna förökade sig över Stockholm och var som mest ett fyrtiotal. 1939 införlivades ”kaférestaurangen” Regnbågen vid Stureplan i verksamheten och 1944 blev Berns salonger en del av familjen.

”När var hur i Stockholm. En vägvisare utgiven av NORMA”.

Restaurangerna 1944.

En av restaurangerna i kedjan låg i hörnet Kungsgatan–Sveavägen. I folkmun kallades stället Gangster-Norma, ett namn som av oklara anledningar även tillskrivits andra Normarestauranger. Äldre tidningsartiklar talar dock sitt tydliga språk, precis som Jan Bergman, journalist, författare och Stockholmsexpert. Gangster-Norma låg där en sportaffär huserar i dag. Enligt Bergman myntades namnet av Stockholms-Tidningen på 1930-talet när stället frekventerades av de ”ljusskygga element” som höll till i de närliggande nedslitna kvarteren.

Fridsamt på Gangster-Norma 1943. Fotograf Lennart af Petersens.

Från 1950-talet började flera av Normas lite enklare serveringar byggas om till restauranger. Gangster-Norma blev så småningom Monte Carlo med ingång från hörnet på byggnaden. 1977 dog fyra personer i en brand på restaurangen, men verksamheten fortsatte fram till millennieskiftet då fotbollsskor och träningsoveraller flyttade in.
Hörnet 2019.

Flera av de gamla Normalokalerna är dock fortfarande restauranger. Några exempel är Gröne Jägaren på Götgatan, Temple bar i Gamla stan och Burger King på Vasagatan. Restaurangnamnet Norma försvann slutligen 1970 när företaget bytte namn till Berns restauranger.

Fakta/läs mer
”När var hur i Stockholm. En vägvisare utgiven av NORMA”, 1944
Svensk Uppslagsbok, 1952
Ove Pihl: ”Hovmästar’n får jag beställa. Klassiska krogar och klassiska recept från ett svunnet Stockholm”, Page one publishing, 1996
Jan Bergman: ”Sekreterarklubben: C-byråns kvinnliga agenter under andra världskriget: en dokumentär spionberättelse”, Norstedts, 2014

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=12

En kvarlämnad bro i skogen

Moderna tiden, Vägar och spår, Västmanland Posted by Mats Areskoug Thu, March 14, 2019 19:15:52

Den som råkar hamna på den slingrande grusvägen mellan Guldsmedshyttan och Stjärnfors belönas med en ståtlig järnvägsbro utan spår av räls.

Bron i Gränshyttan (kartkoordinater 59.74600, 15.04230) var en del av den cirka 10 kilometer långa järnvägen mellan Gullblankagruvan och masugnen i Guldsmedshyttan. Banan byggdes för transport av järnmalm och någon riktig persontrafik förekom inte.

Äventyret blev dock kort. Anläggningen togs i drift 1908, men redan 1931 var malmen i Gullblankagruvan slut. Två år senare var den sista malmen nedkörd till hyttan och ytterligare två år senare revs rälsen upp.

Gruvan är riven, rälsen är borta och även hyttan är riven. Efter 85 år får man glädjas åt att bron står kvar. (Även banvallen är farbar stora delar av sträckan.)

Fotnot: Vill du njuta av en nedlagd järnväg i Bergslagen med tydligare lämningar rekommenderas gamla BDJ – sträckan mellan Bredsjö och Gyttorp.

Fakta/läs mer
Sundström & Eriksson: ”Smalspår och sjöfart i Bergslagen”, Stenvalls, 2003
Industrilandskap i Bergslagen 2009

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=13

Ett flygande tefat i Örebro – en ostkupa i Kivik

Hela hus, Moderna tiden, Närke, Skåne Posted by Mats Areskoug Thu, February 28, 2019 06:36:06

Bilister som kör in mot centrala Örebro söderifrån och inte håller ögonen på vägen ser på höger sida ett UFO. Konstintresserade på besök i Kivik för att kika ned på Ulf Lundells gård passerar på vägen till utsiktstornet en möblerad ostkupa i skogen.
Örebro sommaren 2018.

Den finländske arkitekten Matti Suuronen (1933–2013) ritade åren kring 1970 två originella plasthus, i första hand tänkta att användas för fritidsboende. Båda med fantastiska futuristiska former: ”Futuro” som ser ut som ett flygande tefat och ”Venturo” som påminner om en ostkupa. Husen uppmärksammades runt världen, men oljekrisen 1973 satte tyvärr stopp för billiga plasthus.
Österlen sommaren 2017.

UFO:t i Örebro landade (på Skvadronvägen 2) i mitten av 1970-talet och kom då närmast från Älvsjö. Det används som kontor. Ostkupan på Kivik Art Centre lär ha en historia som bensinmack i Kallinge. Det fungerar nu som reception och kafeteria.

Båda husen är mycket väl värda ett besök. En del saker var faktiskt bättre – och roligare – förr.

Fakta/läs mer
”Allt om framtidshusen Venturo och Futuro” i Riksettan den 7 januari 2010
Lars-Göran Månzon: ”Tidsspegel av 60-talet” i Nerikes Allehanda den 21 december 2011

Comments(1) https://www.oskyltat.se/?p=14

Övervakningstornet i Skärholmen

Hela hus, Moderna tiden, Södermanland, Storstockholm Posted by Mats Areskoug Sat, February 16, 2019 10:06:13

Det går att säga mycket om Skärholmens centrum, men inte att de bilburna kunderna lämnats åt sitt öde. Vid invigningen 1968 ansågs parkeringshuset med 4.000 platser vara norra Europas största. Det var så stort att det försågs med ett övervakningstorn för att hjälpa bilisterna till rätta.

En vanlig vardagsmorgon är det en mäktig känsla att vandra över det nästan öde övre parkeringsdäcket med övervakningstornet i det sydöstra hörnet. Även Riksantikvarieämbetet har insett storheten och tagit med parkeringshuset i sitt bebyggelseregister.

Personalen i tornet skulle bland annat hålla ordning, förklara betalningssystemet och hjälpa besökarna att inte gå/köra vilse på fyra våningarna. Idag står tornet öde – stormarknadskunder har efter ett halvt sekel lärt sig parkera och komma ihåg var man gjort det.

Läs mer
Per Wirtén: ”Där jag kommer ifrån. Kriget mot förorten”, Albert Bonniers, 2010.

Comments(2) https://www.oskyltat.se/?p=15

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!