Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Sorglösa brunn – eller inte

Hela hus, Kurorter, Nyare tiden, Småland Posted by Mats AreskougPosted on Wed, May 01, 2024 08:35:33

På 1800-talet fanns det hundratals små hälsobrunnar/kurorter runt om i landet. De flesta var små och lockade i första hand bara gäster från närområdet. Några, som Loka och Ramlösa, blev rikskända. En av de mindre var Källvik, vackert belägen vid kusten cirka 15 kilometer norr om Västervik.

Som ortsnamnet säger så fanns här några källor nära havsviken. Det var både källor med järnhaltigt vatten och källor friskt vanligt vatten. Första skriftliga beviset på brunnsdrickning i Källvik är från 1799.

Under 1800-talet och framåt växte verksamheten med de byggnader som tillhör en hälsobrunn. Varmbadhus med brunnssalong (1872), hotell (1873), nytt hotell (1876), societetshus (1928). För inkvartering uppfördes dessutom ett antal mindre villor. Ångfartyg trafikerade kusten från Stockholm i norr till Kalmar i söder.

Varmbadhuset på vykort. Foto: Maria Lundqvist.

Förutom dricksvatten och kalla och varma bad lockade Källvik med bland annat frisk luft och diverse behandlingar.

För de flesta kurorter blev tiderna kärvare när den allmänna sjukvården och de sanitära förhållandena i hemmen förbättrades. Källvik drog sin sista suck som kurort 1943. Det nya hotellet brann ned redan 1881, som resultat av ett försäkringsbedrägeri. Det gamla hotellet brann 1945 under att det användes som förläggning för baltiska flyktingar. Varmbadhuset revs i slutet av 1950-talet. Av de större byggnaderna återstår bara societetshuset (Källviksbrunnsvägen 7), som är i dag är privatbostad. 

Societetshuset uppe till vänster och det lilla brunnshuset nere vid viken.

Nere vid viken står dessutom ett litet brunnshus kvar. Det vårdas av de boende i området och inhyser ett litet museum om brunnsepoken. Öppet på helgerna under sommartid.

Det serveras inget vatten längre i brunnshuset.

Men det finns något som skiljer Källvik från landets övriga bortglömda hälsobrunnar. Povel Ramel tillbringade ett antal somrar i Källvik som ung och 1939 satte han upp sin allra första revy, ”Sommarfräknar”, på societetshuset. Ramel lär dock ha förnekat att hans klassiker ”Sorglösa brunn” skulle ka något med Källvik att göra.

Den lilla villan Paddan (1897) där Povel Ramel bodde med sin familj.

Fakta/läs mer
• Alfred Levertin: ”Svenska brunnar och bad”, Jos Seligmann & CI:s förlag, 1883.
• ”Svenska bad- och kurorter 1918”, Hasse W Tullbergs förlag, 1918.
• Hans Broomé: ”Källvik – en småländsk brunns- och badort”, Kalmar läns museum, 1970



Hypnotiserad i Västergötland

Hela hus, Kurorter, Moderna tiden, Västergötland Posted by Mats AreskougPosted on Sun, March 06, 2022 16:28:48

Som med många hälsobrunnar har källan i Djursätra i Västergötland mytiska anor. I det här fallet en jagad hjort som var väldigt törstig. Den körde ned ena hornet i marken i sökandet efter vatten och fastnade. När jägarna hade avlivat djuret drog de upp hornet och då sprang en källa fram. Ryktet om det helande vattnet spred sig. Allt fler kom för att dricka och kanske offra något mynt för god hälsa.

I mitten av 1800-talet uppfördes ett litet hus för att skydda källan och de törstande. Därefter uppfördes ett mindre badhus. Riktigt bra drag blev det 1875 när en första brunnsläkare anställdes. Runt förra sekelskiftet var antalet inskrivna kurgäster runt 400 per år, tillfälliga besökare oräknade. Förutom logi i hälsobrunnens byggnader erbjöds boende runt om i byn. En restaurang hade uppförts 1880. Utöver brunnsdrickning och bad erbjöds bland annat sjukgymnastik, massage, elbehandlingar och ”hypnotism”.

Det ståtliga badhuset från 1890 står fortfarande kvar. Foto: Ludvig Ericson/Västergötlands museum

Verksamheten utvecklades och pågick ända in på 1980-talet. (De flesta hälsobrunnarna i Sverige tynade bort under de första decennierna på 1900-talet.) Därefter följde ett tiotal år med vård och rehabilitering av drogmissbrukare. Sedan 30 år tillbaka är området och byggnaderna privatägda – respektera det om du besöker platsen.

Brunnsvillan och Parkvillan uppfördes 1903 och båda rymde gäst- och sällskapsrum. I Brunnsvillan dessutom läkarmottagning. Foto: Mats Areskoug

Det undergörande källvattnet lär fortfarande flöda och rinner via ett rör ut i ån Djuran. Till glädje för fiskar och annat som lever i vattendraget.

Fakta/läs mer
• Albert Levertin: ”Svenska brunnar och bad”, Hugo Gebers förlag, 1892.
• ”Program 1902 för Djursätra hälsobrunn och vattenkuranstalt”
• Ulla Strindevall: ”Bad och bot i Djursätra” i ”Billingsbygden 1987”, Hembygdsföreningarna i Skövde kommun.



Hälsan för god hälsa

Kurorter, Moderna tiden, Nyare tiden, Skåne Posted by Mats AreskougPosted on Sun, November 14, 2021 10:17:28

Varför sitta och uggla i en kurort ute i skogen när man kan dricka hälsosamt vatten i en stad med alla bekvämligheter? Hälsobrunnen Hälsan i Helsingborg erbjöd det bästa av två världar.

Fram till förra sekelskiftet rann en bäck i ravinen med nuvarande Hälsovägen, den utnyttjades bland annat av flera vattenkvarnar. 1803 upptäckte mjölnaren vid en av kvarnarna en källa med järnhaltigt vatten och beslutade sig för att anlägga en park för de som var sugna på lite hälsosamt vatten. Fyra år efter upptäckten var hjältekonungen Gustav IV Adolfs drottning Fredrika brunnsgäst och på hennes anmodan döptes hälsobrunnen helt enkelt till Hälsan. Anläggningen växte med bland annat brunnsrestaurang och danssal.

Hälsobrunnen omkring 1900. Foto: Carl Dahlquist.

Under andra hälften av 1800-talet djupborrade man runt om i Helsingborg för att hitta bättre dricksvatten, men påträffade salthaltigt vatten som ansågs vara otjänligt. 1888 borrades i Hälsans brunnspark och där kunde det salta vattnet bli en del av kuren. 1890 invigdes den nya källan, döpt efter hjältekonungen Oskar II:s drottning Sofia. Experterna menade att vattnet påminde om det i Elisabethkällan i den berömda tyska kurorten Bad Kreuznach.

Förutom byggnaderna vid källorna hänvisades brunnsgästerna till staden. Varma bad, men även kolsyre-, tvålmassage-, gyttje- och elektriska ljusbad kunde avnjutas i varmbadhuset på Drottninggatan 7, allt enligt reklam från 1918. Badet är rivet sedan länge. Kallt badade man vid Hälsans Pålsjöbad, men inte heller här finns det några lämningar kvar från brunnsepoken. Brunnskontoret, med läkarmottagning, låg i Tornerhjelmska huset på Fågelsångsgatan 5. Byggnaden uppfördes före hälsobrunnen och står kvar än i dag. Här kunde brunnsgästerna bland annat få hjälp med inkvartering i privata rum eller i stadens många hotell och pensionat.

Som de flesta kurorter fick Hälsan det allt svårare att överleva när läkarvetenskapen gjorde framsteg och när fler fick tillgång till rinnande vatten och därmed bättre hygien. Hälsan tackade för sig 1930.

Anläggningen med de båda källorna finns kvar i den vackra Öresundsparken. Många av byggnaderna på platsen revs redan för drygt hundra år sedan när bäcken lades i kulvert och Hälsovägen breddades. Sofiakällan flyttades närmare slänten på 1950-talet när vägen breddades ytterligare.

Salt till vänster och järn till höger.

En skylt varnar besökaren för att dricka ur Sofiakällan. Vid mitt besök hösten 2020 fanns det dock inte något vatten att dricka, varken med salt- eller järnsmak.

Det var hälsosammare förr.

Fakta/läs mer
Alfred Levertin: ”Svenska brunnar och bad”, Hugo Gebers förlag, 1892.
”Svenska bad- och kurorter 1918”, Hasse W Tullbergs förslag, 1918.
”Helsingborgs raviner och dalar – ett urval”, Stadsbyggnadsförvaltningen, 2009.



Hett vatten vid Djurgårdsbrunn

Kurorter, Moderna tiden, Storstockholm, Uppland Posted by Mats AreskougPosted on Tue, August 08, 2017 10:24:37

Redan på 1500-talet visste stockholmarna att det fanns gott vatten att hämta ute vid dagens Djurgårdsbrunn. Den riktiga ruljangsen började dock först 1690 när de svenska kurorternas fader, läkaren Urban Hiärne, upptäckte det hälsosamma vattnet.

Under två sekler kurerades fattiga och rika vid brunnsanläggningen. Där minglade kungar, drottningar, konstnärer och författare – naturligtvis även allas vår Bellman. Hetast var det under första hälften av 1800-talet. Hjältekonungen Karl XIV Johan hade nära till brunnen från sommarslottet Rosendal. För vanliga huvudstadsbor underlättades resan ut när Djurgårdsbrunnskanalen blev klar 1834.
Värdshuset på ett vykort från början av 1900-talet.

Det hälsosamma nöjeslivet vid Djurgårdsbrunn pågick fram till 1887, då brunnshuset brann ned. Därefter tog det rena nöjeslivet på värdshuset över. Fram till 1987 då även detta brann ned.

I dag är nöjespulsen vid Djurgårdsbrunn lägre. Boulebanor och en gul vägg utmärker platsen för det vackra värdshuset. På andra sidan vägen står apoteksbyggnaden från 1743, en gång kurortens huvudbyggnad och hotell. Alldeles intill finns själva Djurgårdsbrunnen (Kartkoordinater: 59.33026, 18.13320). Den är ordentligt låst, utan chans till någon hälsogivande klunk.
Säkrat vatten.

Min egen erfarenhet av värdshuset inskränker sig till muckarfesten från Kungliga Livgardets dragoner i maj 1983. Det gick så livligt till att personalen hotade att kalla på militärpolis – vilket var ganska lustigt eftersom vi var just militärpoliser. Till slut fick de ut oss på uteserveringen efter löfte om gratis efterrätt.