På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.
Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.
Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com
Brönnestads kyrka, strax söder om Hässleholm, bjuder besökaren på unika takmålningar från 1400-talet. Kyrkan är helgad åt Maria, Jesus ömma moder, och hon figurerar i flertalet av målningarna – inte minst i familjescener tillsammans med make och barn.
En av målningarna visar hur Josef lär Jesus att gå med hjälp av en gåstol. Kanske har han själv snickrat ihop den – kanske som födelsedagspresent på sonens ettårsdag.
År 1961 startade uppsnyggningen av kvarteret Masken på Södermalm i Stockholm. Gamla kåkar från sekelskiftet 1900 revs och ersattes med moderna HSB-hus. Kvarteret var bara ett av flera i stadsdelen som skulle omdanas under det kommande decenniet. ”Ett första mål för stadsplanerarna är att sanera det värsta och att ge nya bostäder åt 10.000 människor”, skrev Dagens Nyheter.
Kvarteret Masken innesluts av Ringvägen, Södermanna-, Bohus- och Östgötagatan. Stadsingenjörskontorets ”Karta över de centrala delarna av Stockholm 1938–40” avslöjar att det egentligen handlar om två kvarter som skiljs åt av en nord-sydlig gata, med det lite ovanliga namnet Privatgatan. Gatan, med grusbeläggning, var helt enkelt privat, hela kvarteret ägdes av Enskilda Banken. Bebyggelsen var den typiska för stenstaden, tät med små innergårdar.
I samband med saneringen av kvarteret försvann Privatgatan till namnet 1961. Helt borta är den dock inte, en parkering har ersatt den som kvarterets mittaxel. Utfarten i norr mot Ringvägen är däremot numer ett valv för gående.
Äldsta bevarade byggnaden i kvarteret är den i hörnet Bohus-Södermannagatan. Ursprungligen från 1880-talet, men kraftigt ombyggd på 1930-talet. Husen mot Östgötagatan och de anslutande husen på Ringvägen och Bohusgatan uppfördes på 1930-talet. I övrig består kvarteret av hus uppförda på 1960- och 1970-talet – med luft emellan.
Fakta/läs mer
Mert Kubu: ”Storsanering väntar Södermalm” i Dagens Nyheter den 18 april 1961
Bebyggelseinventering gjord av Stockholms stadsmuseum
Läs även om de gömda gränderna i Gamla stan
Äntligen en järnvägsstation som inte ser ut att vara från järnvägens födelse på 1800-talet. Skönt med ljus, skönt att slippa nationalromantik. Välkommen till Falköpings centralstation.
Allt eftersom de styrande i Sverige reducerat järnvägens betydelse har stationsbyggnaderna förvandlats från att ha varit bygdens mittpunkt till – i bästa fall – en väntsal. Falköpings centralstation är tyvärr inget undantag.
Stationshuset i funktionalistisk stil uppfördes 1934–35, arkitekt var Birger Jonson. Numer är det inte så många utrymmen man kommer åt som besökare/resenär och det mesta är dessutom ombyggt. Borta är till exempel buffématsalen med helkaklade väggar, likaså den mindre väntsalen för ickerökare med träpanel på väggarna från golv till tak. Väntsalen har idag någon form av standardinredning, men den är ljus tack vare stora fönsterpartier åt två håll. Exteriört har dock inte mycket förändrats och gillar man ”funkis” är stationshuset (byggnadsminne sedan 1986) väl värt ett besök. Inte minst för neonskylten ”FALKÖPING CENTRAL” på spårsidan.
Fotnot: Byggnaden ersatte det tidigare stationshuset på platsen, Falköping Ranten, från 1850-talet. 1876–1985 fanns ytterligare en station/hållplats i Falköping – först med namnet Falköping stad, från 1931 Falköpings södra station. Den låg betydligt närmare stadens historiska centrum.
Fakta/läs mer
Erling Öhrnell: ”Falköpings centralstation – modernismens rötter” i ”Falbygden 2013”, Falbygdens hembygds- och fornminnesförening
Det är inte alltid som jag i min spaning kommer så nära objektet som önskat. Ändå kan det ibland vara värt ett stopp om man har vägarna förbi. Så förhåller det sig med det nedlagda fängelset Roxtuna (kartkoordinater 58.48120, 16.65581) norr om Linköping.
På nätet framstår anläggningen som ett paradis för fotografer som förevigar ”övergivna platser”. Vid mitt besök i slutet av januari var alla grindar stängda och stängslen på tok för höga för att klättra över – precis som det ska vara på en anstalt. Dock går det bra att kika in och fascineras av hur växtligheten är på väg att ta över. De före detta personalbostäderna utanför ”murarna ”har blivit ett litet villaområde.
Roxtuna slog upp, eller snarare slog igen, portarna 1955. Inriktningen var ungdomar med psykiska särdrag. De intagna bodde i små paviljonger och skulle få vård och arbetsträning i moderna yrken. Flera artister kom till anstalten och uppträdde för de intagna, bland andra Tommy Steel och Lill-Babs. En av de anställda psykologerna var den blivande Nobelpristagaren i litteratur Tomas Tranströmer, och flera av hans dikter präglas av tiden på Roxtuna.
Under 1960 tilltog narkotikamissbruket både i samhället och på Roxtuna. Anstalten bytte inriktning till en sluten anläggning för fängelsedömda missbrukare.
Roxtuna lades ned 2007 och har stått öde sedan dess. Planen är att riva och bygga bostäder på området. Sväng av och ta en titt – snart är det för sent. Om inte bara för att njuta av utsikten över Roxen.
Fakta/läs mer
Sveriges fängelsemuseum: Paviljong, anstalten Roxtuna
Tidningen Kulturen: Tomas Tranströmers Roxtuna
Psykologtidningen: Dikter präglade av psykologyrket
En dag för nästan 30 år sedan stod byggnadsingenjören Mats Areskoug högst upp i det halvfärdiga Eurostop i Halmstad och spanade ut över staden och havet. Jag minns att jag tänkte att i det här hotellrummet skulle det vara häftigt att övernatta.
Eurostopanläggningarna skulle bli ”framtidens mötesplats för människor på väg”, Långtradarchaufförer, bussresenärer och bilturister, men även vanliga shoppingsugna, erbjöds hotell, bra restauranger, butiker och service som bank och post. Dessutom allt som behövdes för bilen. Bakom projektet stod Skanska och SPP.
Det skulle bli tio anläggningar i södra Sverige. Först klar blev den i Jönköping, som invigdes hösten 1989, därefter följde Örebro, Halmstad och Märsta-Arlanda. Sedan tog det stopp. Finanskrisen och verkligheten kom i kapp den minst sagt överhettade byggbranschen. Enköping, Norrköping, Botkyrka, Göteborg (2 anläggningar) och Malmö blev utan (och undertecknad lämnade mer eller mindre frivilligt ingenjörsyrket).
I de fyra färdigställda Eurostop fortsatte verksamheten, även om ägare och utbud har ändrats under de tre decennier som har passerat. Hösten 2019 är dock anläggningen i Märsta-Arlanda på väg att totalt byggas om till konferens och mässanläggning. Det är en märklig känsla att promenera omkring i övergivna byggnadskomplexet. Men skynda, snart är det bara tre ”truck stop” kvar från den tid då våra liv kretsade kring bilismen.
Fakta läs/mer
”Framtidens mötesplats för människor på väg”, 1988
Magasinet ”Arkitektur” 1990/1
När du besöker Eurostop i Vivalla i Örebro så missa inte minnesmärket över min favoritperson i 1600-talets Sverige: Äventyraren, bedragaren och poeten Lars Wivallius.
En hel del av inläggen i den här bloggen och företrädaren Osevärdheter kommer från mina misslyckade bokprojekt. Här kommer två texter från den sedan i somras nedlagda idén ”Sparbanksboken”. Det skulle bli en bok om sparbankernas byggnader, fram till andra världskriget, runt om i landet. Då hade nästan varje stad minst en egen sparbank och många av de vackra kontoren står kvar än i dag. Intressant tycker jag – icke tycker bokförlagen.
Här kommer i alla fall den korta berättelsen om de två bankhusen i Eskilstuna. Och när du ändå är i staden bör du inte missa historien om när Eskilstuna var två städer.
Eskilstuna stads sparbank på Kungsgatan 14, klar 1916
Sparbankshuset på Fristadstorget må vara hur stort som helst – här är det de små detaljerna som sticker ut.
Högt upp på fasaden mot torget sitter skulpturer föreställande yrken vars begynnelsebokstäver bildar ordet sparbank: smed, plåtslagare, arkitekt, repslagare, bagare, apotekare, nattvakt och krukmakare.
Vid entrén i hörnet på byggnaden får vi veta att ”Sparad penning är som vunnen, dubbelt värd om ädelt brukad”. Porten mot Kungsgatan flankeras av en kassör som räknar pengar och en kvinnlig bokhållare.
Från början delades huset med Nordiska kreditbanken och det var först när den flyttat ut som entrén förlades till byggnadens hörn. Huset disponeras i dag av arbetarrörelsen och det är möjligt att ta en titt innanför porten. Pelarna i foajén minner om banktiden, precis som knappen vid trappan ned till de tidigare kassafacken.
Rekarne sparbank på Kyrkogatan 8, klar 1932
Mot slutet av 1920-talet hade utmanaren från landet vuxit ur sin lokal i stadens tingshus. 1932 stod äntligen det egna huset på Kyrkogatan klart, tvärs över gatan från tingshuset. Namnet på banken var sedan 1924 Rekarne sparbank och ovanför porten fanns vapnen för häraderna Öster- och Västerrekarne. Porten är ersatt av ett fönster, men vapnen finns kvar.
Sparbanken sitter fortfarande i huset, men mycket av verksamheten har flyttat till utbyggnaden i hörnet Kyrkogatan–Kungsgatan. Sedan 1997 är Rekarne ett med efterföljaren till storebror Eskilstuna stads sparbank – vars lite sämre villkor för landsbygdsborna var ett av skälen till att Rekarne sparbank en gång bildades.
Fakta/läs mer
Hadar Hallström: ”Eskilstuna sparbank 1827–1927”, 1927
Bror-Erik Ohlsson: ”Bra bank bättre – Rekarne sparbank 125 år”, 1989
Andra världskriget innebar ett bryskt uppvaknande för den svenska krigsmakten. Nu gällde det att rusta ikapp. En anläggning som såg dagens ljus var luftvärnstorn vid strategiska platser som hamnar, järnvägsstationer och fabriker. Med kanonen uppe i luften var det lätt att skjuta i alla riktningar.
Det byggdes nästan 200 torn i landet, varav kanske en tiondel står kvar. Ett torn av betong ståtar på höjden vid Åsliden i Katrineholm (kartkoordinater 58.98842, 16.21356). Bofors luftvärnskanon m/36 (40 mm) har ersatts av diverse antenner. Men skynda, granntornet revs för en kort tid sedan.
Fakta/läs mer
Högberg & Ohlsson: ”Hemliga utflykter”, Fort & bunker, 2018.
Läs om den vackra idrottsplatsen i Katrineholm: Brutalt på läktaren i Katrineholm
Läs om Stockholms luftförsvar: Ryssen kan komma!
Huvudstadens ölkaféer för hundra år sedan lämnade en del övrigt att önska, i alla fall vad det gällde mat och renlighet. Det fanns utrymme för förbättringar. 1924 startade Kafébolaget Norma med marknadsidén vällagad mat i välvårdade lokaler till ett överkomligt pris. Normarestaurangerna förökade sig över Stockholm och var som mest ett fyrtiotal. 1939 införlivades ”kaférestaurangen” Regnbågen vid Stureplan i verksamheten och 1944 blev Berns salonger en del av familjen.
”När var hur i Stockholm. En vägvisare utgiven av NORMA”.
Restaurangerna 1944.
En av restaurangerna i kedjan låg i hörnet Kungsgatan–Sveavägen. I folkmun kallades stället Gangster-Norma, ett namn som av oklara anledningar även tillskrivits andra Normarestauranger. Äldre tidningsartiklar talar dock sitt tydliga språk, precis som Jan Bergman, journalist, författare och Stockholmsexpert. Gangster-Norma låg där en sportaffär huserar i dag. Enligt Bergman myntades namnet av Stockholms-Tidningen på 1930-talet när stället frekventerades av de ”ljusskygga element” som höll till i de närliggande nedslitna kvarteren.
Fridsamt på Gangster-Norma 1943. Fotograf Lennart af Petersens.
Från 1950-talet började flera av Normas lite enklare serveringar byggas om till restauranger. Gangster-Norma blev så småningom Monte Carlo med ingång från hörnet på byggnaden. 1977 dog fyra personer i en brand på restaurangen, men verksamheten fortsatte fram till millennieskiftet då fotbollsskor och träningsoveraller flyttade in.
Hörnet 2019.
Flera av de gamla Normalokalerna är dock fortfarande restauranger. Några exempel är Gröne Jägaren på Götgatan, Temple bar i Gamla stan och Burger King på Vasagatan. Restaurangnamnet Norma försvann slutligen 1970 när företaget bytte namn till Berns restauranger.
Fakta/läs mer
”När var hur i Stockholm. En vägvisare utgiven av NORMA”, 1944
Svensk Uppslagsbok, 1952
Ove Pihl: ”Hovmästar’n får jag beställa. Klassiska krogar och klassiska recept från ett svunnet Stockholm”, Page one publishing, 1996
Jan Bergman: ”Sekreterarklubben: C-byråns kvinnliga agenter under andra världskriget: en dokumentär spionberättelse”, Norstedts, 2014
