Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Gotlands första kungliga grav

Forn- och medeltid, Gotland, Kyrkligt/religion, Medeltida borgar, Militärt, Ruiner Posted on Sat, February 01, 2025 10:11:24

1300-talet var minst sagt ett turbulent århundrade för Gotland. Handelsfartygen blev större och behövde inte längre mellanlanda, digerdöden slog till, danske kungen Valdemar Atterdags erövring kostade flera tusentals gutar livet, utländska makter slogs om ön. Och så dog Erik av Mecklenburg.

Albrekt av Mecklenburg kom till makten i Sverige genom en statskupp (och med vapenmakt) 1364. Hans styre imponerade dock inte på landets stormän och 1388 avsattes han i en statskupp. Helt slut tog det året efter i slaget vid Åsle utanför Falköping där han och sonen Erik tillfångatogs av den nya regentens, drottning Margareta, trupper. De frigavs först 1395.

Staden Visby förblev dock i mecklenburgarnas händer. Året efter att ha släppts landsteg Erik av Mecklenburg med en stor styrka på Gotland och befälhavaren för de svenk-danska trupperna på ön bytte snabbt sida. Ett första steg mot att ta tillbaka den svenska kronan hade tagits. Lyckan blev dock kortvarig. Den eventuella tronföljaren dog i pesten sommaren 1397 på fästet Landeskrone, som han låtit uppföra vid nuvarande Klintehamn, tre mil söder om Visby.

Lammen har intagit borgen.

Gotland fortsatte att bollas hit och dit i historiens spel. Det behärskades av sjörövarna vitaliebröderna och adelsrepubliken Tyska Orden innan drottning Margareta slutligen 1408 fick kontroll över ön som hennes far Valdemar hade erövrat 1361. Gotland blev en del av Kalmarunionen.

Erik av Mecklenburg begravdes på kyrkogården vid tyskarnas kyrka, S:ta Maria, i Visby, i den hittills enda kungliga graven på Gotland. En gavel från hans gravmonument sattes 1913 upp på väggen i Stora kapellet i domkyrkan. Mecklenburgs vapen, tjurhuvudet, går att ana. Samtidigt lät storhertigen av Mecklenburg, Fredrik Frans IV, sätta upp en minnestavla på väggen. 

Sista spåret av Erik.

Landeskrone brändes bara efter något år av Tyska Orden. Den kraftiga jordvallen och vallgraven finns kvar (kartkoordinater 57.39773, 18.17393). Kanske har det funnits någon träpalissad på vallen. Byggnaderna innanför vallen har varit av trä. Anläggningen, som mäter cirka 110 x 75 meter, har återanvänts i militära syften fram till 1700-talet.

Fakta/läs mer
• Olof Rudolf Björkegren: ”Epitafier och andra gravmonument i Visby domkyrka: Kort vägledning för besökande”, 1925.
• Roger Öhrman: ”Vägen till Gotlands historia”, Gotlands Fornsal, 1994.
• ”Bildandet av naturreservatet Vivesholm, Sanda, Gotlands kommun”, Länsstyrelsen Gotlands län, 2016.



Edsholm – från armborst till kulspruta

Forn- och medeltid, Medeltida borgar, Militärt, Moderna tiden, Värmland Posted on Wed, January 15, 2025 07:03:10

Borgen Edsholm vid dagens Grums i Värmland uppfördes på 1300-talet på det som då var en klippholme. Här passerade båtarna till och från sjösystemet Värmeln och landtrafiken längs norra Vänern. Byggherre anses vara marsken (”ÖB”) Erik Kettilsson Puke, som hade Värmland som förläning. Han köpte en intilliggande gård 1378 och borgen anses ha uppförts i samband med detta. Det är dock inte omöjligt att den är något äldre.

Rester av medeltida borg på kulle.

Edsholm brändes i alla fall ned av värmländska bönder, ledda av Peder Ulfsson Roos, under Engelbrektsupproret 1434. Fogden Herman Gisler var inte på plats och klarade skinnet.

Numer är klippholmen en halvö och förutom landsvägen så passerar sedan 1879 även järnvägen tätt förbi (kartkoordinater 59.33277, 13.10034). Borgens kraftiga murar finns kvar och är på något ställe två meter höga. Platsen har grävts ut vid flera tillfällen. På platån söder om borgen fanns en så kallad förborg där man 1991–92 påträffade fem husgrunder och rustnings- och vapendetaljer.

Under andra världskriget byggdes en mindre bunker, som bestyckades med kulsprutor, mitt i borgruinen. Ett tydligt bevis på att platsen hade kvar sin strategiska betydelse efter ett halvt årtusende.

Strategiskt placerad bunker.

Fakta/läs mer
• Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige”, Kungl Vitterhets historie och antikvitetsakademien, 1996.
• Svensson & Pettersson: ”Att bo på en medeltida borg. Hushåll, livsstil och rumslig ordning” i Bebyggelsehistorisk tidskrift 2008/56.



Ett dopp med prästen

Forn- och medeltid, Skåne Posted on Wed, January 01, 2025 08:51:04

För 125 år sedan föddes min morfar Axel i Vik på Österlen. Fiskeläget är dock känt för något helt annat: Prästens badkar.

För kanske 500 miljoner år sedan bildades en så kallad sandvulkan på det som då var havsbotten. Vatten under högt tryck blandat med sand pressades upp genom en spricka i berget och bildade en vulkankägla. Sanden hann inte hårdna till sandsten innan vulkanen av någon anledning kollapsade in i sig själv. En så kallad trattsänka bildades. Inte helt lätt att förstå…

Efter att erosionen gjort sitt så återstår en vacker cirkelformad stenros med en diameter på cirka fem meter. Den hittas precis i strandbrynet strax söder om byn. (Kartkoordinater 55.61285, 14.29763)

Fakta/läs mer
Leif Carserud: ”Geologiska sevärdheter I Skåne”, SGU, 1992.
Kent Larsson: ”Prästens badkar”, Österlens naturskyddsförening, 2022.



Ståndaktig smålänning i Bredestad

Forn- och medeltid, Småland Posted on Mon, October 21, 2024 10:15:00

Likt en vakpost reser den sig över den vackra Bredestadsdalen sydost om Aneby i norra Småland. Dalen kantas av gravar från brons- och järnålder. Vid en av dessa har en drygt tre meter hög sten rests och den är misstänkt likt en fallos (kartkoordinater 57.82102, 14.84433). Fruktbarhetssymbolen dateras till 200-400 e Kr och dess kraft har varit mäktig under seklerna som gått – dalens jord är bördig.

En fallos med tvivelaktig historia hittar du lite längre norrut: Rödsten i Östergötland.



Gotlands Atlantis

Forn- och medeltid, Gotland, Ruiner Posted on Sat, September 21, 2024 11:28:15

Bulverket på botten av Tingstäde träsk på norra Gotland är en av öns absolut märkvärdigaste sevärdheter och då är ändå konkurrens mycket hård. Dessutom är det förhållandevis få som sett fornlämningen vilket gör den än mer speciell. Dess historia och funktion är som det heter höljd i historiens dunkel.

Bulverket bestod av upp mot 30 meter breda ”bryggor” vilande på stockkistor. Bryggorna bildade en fyrkant på cirka 170 x 170 meter. På dem har det stått hus, inne i fyrkanten har det funnits en hamn och utanför en pålkrans till skydd för anläggningen. (Husen var så kallade bulhus, vilket gett namnet.) Att det kärvts en stor arbetsinsats för att uppföra Bulverket är forskarna överens om, men hur stor råder det delade meningar om. Upp till 200 000 dagsverken förekommer, men de senaste uppskattningarna verkar ligga på 38 000.

Undersökningar på 1980-talet visar att Bulverket troligen uppfördes på 1130-talet och det kanske bara var i bruk i 50 år. Det har troligen inte varit en fast bosättning. Det finns inga tecken på brand, så det är svårt att säga varför dess historia blev så kort. (Talesättet ”Det rökte som när Tingstäde träsk brann” sägs vara mycket gammalt, men det kanske var något annat som gick upp i rök.) Det är inte helt otroligt att anläggningen sjönk i den dyiga botten. 90 procent av konstruktionen bedöms idag ligga gömd/skyddad i kalkbleken.

Forskningen har inte heller något svar på vad Bulverket hade för funktion. En teori är att det skulle vara en plats att fly till i orostider. 

Likt andra stora sevärdheter, som Machu Picchu i Anderna, har Bulverket alltid varit känt av lokalbefolkningen för att sedan plötsligt ”upptäckas” av någon utomstående. I Bulverkets fall av en arkeolog från fastlandet på 1860-talet.

Stockarna i konstruktionen har konserverats av kalkgyttjan och de som inte har begravts i dyn är fullt synliga under ytan. Träsket är som mest bara 1,7 meter djupt. Anläggningens hörn är utmärkta med bojar så det är lätt att hitta. Har du inget eget flytetyg så hyr en båt av Tingstäde hembygdsförening.

Det är en mycket mäktig upplevelse att glida fram över den 900 år gamla lämningen.

Fakta/läs mer
CHAB arkeologi & byggnadsvård: ”En av Gotlands mest mytomspunna fornlämningar



Stenen markerade gränsen mot Danmark

Forn- och medeltid, Småland Posted on Sun, September 01, 2024 10:03:14

Det hände sig vid den tiden att kung Emund slemme i Uppsala ville få ordning på gränsen mot de lömska danskarna i söder. Ett traktat upprättades med kollegan Sven tveskägg. Sex män från respektive rike satte sex stenar för att markera gränsen. (Den nuvarande gränsen mellan Småland/Västergötland oh Halland/Skåne/Blekinge.) Allt enligt den Äldre Västgötalagen, som sammanställdes omkring 1220.

Redan här uppstår det första problemet i berättelsen: Slemme och Tveskägg var inte kungar samtidigt. En del forskare tror att en sammanblandning kan ha skett och att det är den danska kungen Sven Estridson som menas. Traktatet kan i så fall vara från 1050-talet.

Ett annat problem är att en kung i Uppsala på 1000-talet inte hade någon större kontroll över det som är dagens Småland. Det bestod vid den tiden av en massa små hedniska ”länder”.

Som om det inte skulle vara nog så betvivlar många forskare numer att det citerade traktatet verkligen är från 1000-talet. Men ett gränsdokument från 1200-talet, om än från ett påhittat(?) original, är inte så illa det heller.

1000- eller 1200-tal: Sex stenar nämns i traktatet. Några av dem är klart definierade, andra omdiskuterade. Vi tar oss till den östligaste av stenarna, Brömse sten. Den tre meter höga stenen står intill en liten grusväg cirka 6 kilometer från kusten (kartkoordinater 56.31786, 15.95262). Stenen finns på en karta från 1650. Strax intill flyter gränsfloden Brömsebäck.

Det är en märklig och rentav mäktig känsla att tänka på att här gick gränsen mellan ärkefienderna Sverige och Danmark fram till 1658.

Fakta/läs mer
• Thore Brogårdh: ”Längs en gammal riksgräns”, 1960.
• Peter Hayes Sawyer: ”När Sverige blev Sverige”, Viktoria, 1991.
• Karlsjö & Hallberg: ”Skånes och Blekinges riksgräns”, 1995.
• Gunnar Wetterberg: ”Skånes historia 1”, Albert Bonniers, 2016.



Bygg upp rådhuset i Visby!

Forn- och medeltid, Gotland Posted on Sat, June 29, 2024 10:42:11

När man är utomlands finns det få saker som slår att sitta på ett torg med ett glas vin/öl och titta på folklivet. Extra trevligt är det att sitta på ett torg i en gammal tysk stad – helst med ett ståtligt rådhus.

Visby har haft många rådhus genom historien. Under 1400-talet uppfördes ett nytt i det sydvästra hörnet av Stora torget. Det blev tyvärr inte långlivat. Byggnaden skadades sannolikt under lübeckarnas skövling av staden 1525 och i mitten av 1600-talet var dess saga all. Den sista resten revs 1866.

Torgets sydvästra hörn. Ruinen efter S:ta Katarina restaureras.

Ruinen avbildades innan rivningen på 1800-talet och i mitten av 1920-talet grävdes grunden ut. Dessutom finns rådhuset på Frans Hogenbergs bild av Visby från 1598. Byggnaden var cirka 24 x 20 meter. Källare fanns, men antalet våningar är svårt att fastslå. Ska man tro Hogenberg var det tre våningar och vind.

Frans Hogenbergs avbildning av Visby i slutet av 1500-talet. Rådhuset på torget markerat med T.

Det är gott om uteserveringar på Stora torget, men det saknas onekligen ett medeltida rådhus. Kanske en vigselsal, ett konst- och/eller stadsmuseum. I källaren en restaurang med robust tysk mat, en Ratskeller.

I Sverige är det fullt möjligt söka bygglov på annans mark och jag kontaktade Region Gotland för att undersöka möjligheten för att få bygglov för att återuppföra det gamla rådhuset. Det handlade ju dessutom inte om ett nybygge, tyckte jag… 

Jag fick ett vänligt svar från den tillförordnade stadsarkitekten, som inleddes med ”Det är en intressant fråga du ställer!”. Han förklarade sedan att jag var välkommen att söka bygglov, men att det var osannolikt att ett det skulle beviljas. Skulle det mot all förmodan ske så skulle jag inte få tillgång till ytan på torget. Synd.

Efter utgrävning av rådhuset på 1920-talet markerades dess murar i stenläggningen på torget. Tyvärr har även denna rest försvunnit med åren och enligt regionen finns det i dagsläget ingen plan att återskapa markeringen.

Fotnot: Bloggen har tidigare berättat om den försvunna nollstolpen på Stora torget i Visby. Det finns dock en nyare och högst användbar mätpunkt på torget. I stenläggningen i det nordöstra hörnet finns ”Curts punkt” för dem som vill veta exakta kartkoordinater och altitud. Punkten är uppkallad efter initiativtagaren Curt Jalmelid, chef på Stadsarkitektkontorets mätavdelning.

Synlig sak på torget.

Fakta/läs mer
Hans Thoresen: ”Det medeltida rådhuset på Stora torget i Visby” i Fornvännen 73, 1978.
Johan Nihlén: ”Utgrävningarna på Stora Torget i Visby 1924–1926”, Hanseproduktion, 1982.



Spårlöst klosterliv i Viby

Forn- och medeltid, Kyrkligt/religion, Uppland Posted on Sat, June 01, 2024 10:24:38

Det här inlägget har varit på gång i många, många år. Det har åkt in och ut på ”publiceringslistan”. Ofta ersatt av aktuellare och/eller intressantare platser. Nu är det i alla fall dags att presentera cistercienserklostret i Viby strax nordost om Sigtuna.

Enligt det så kallade Vibybrevet från 1160-talet donerade en kvinna vid namn Doter byn Viby till munkarna. Sonen Gere motsatte sig dock detta och till slut fick hjältekonungen Knut Eriksson rycka in och reda ut situationen. Regenten skänkte munkarna ny mark i Julita i Södermanland och på 1180-talet anlades det nya klostret.

Det är i högsta grad osäkert hur mycket kloster som hann byggas i Viby. Vid en arkeologisk undersökning 1973 påträffades en stensatt grav och murrester, som tolkades som lämningar efter klostret. Vid en mer omfattande undersökning 1997–2000 kunde arkeologerna konstatera att fynden var en tidigare okänd stenkyrka från början av medeltiden. Kyrkan hade inte färdigställts, kanske avstannade bygget när platsen donerades till munkarna.

Idag finns inget religiöst att titta på i Viby. Däremot är byn mycket väl värd ett besök. En oskiftad klungby med gårdar från 1800-talet. Resterna av kyrkan hittades på kullen i byns mitt, men de täcktes över när undersökningen var klar.

Fakta/läs mer
Anders Wikström: ”Kulturhistoriska miljöer norra Sigtuna stad”, Meddelanden och rapporter från Sigtuna museum 53, 2012.
Stenbäck mfl: ”Vibygrävningen 1997–2000”, Meddelanden och rapporter från Sigtuna museum 56, 2014.

Vid träden i bildens mitt hittades grunden av den medeltida kyrkan.



Next »