På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.
Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.
Det går att säga mycket om Skärholmens centrum, men inte att de bilburna kunderna lämnats åt sitt öde. Vid invigningen 1968 ansågs parkeringshuset med 4.000 platser vara norra Europas största. Det var så stort att det försågs med ett övervakningstorn för att hjälpa bilisterna till rätta.
En vanlig vardagsmorgon är det en mäktig känsla att vandra över det nästan öde övre parkeringsdäcket med övervakningstornet i det sydöstra hörnet. Även Riksantikvarieämbetet har insett storheten och tagit med parkeringshuset i sitt bebyggelseregister.
Personalen i tornet skulle bland annat hålla ordning, förklara betalningssystemet och hjälpa besökarna att inte gå/köra vilse på fyra våningarna. Idag står tornet öde – stormarknadskunder har efter ett halvt sekel lärt sig parkera och komma ihåg var man gjort det.
Läs mer Per Wirtén: ”Där jag kommer ifrån. Kriget mot förorten”, Albert Bonniers, 2010.
Många av dagens byggnader kommer att rivas och ersättas bland annat av bostadshus. Enligt programhandlingen från 2017 kommer dock två av mina favoritbyggnader i området att bevaras. Två hus som gissningsvis får diverse ”samfund”, ”råd” och ”uppror” att se rött – men det förstärker bara min glädje. Båda byggnaderna är en fest i tegel, plåt och glas och båda anses ha ett ”särskilt högt kulturhistoriskt värde”. Hallvägen 21–23.
Hallvägen 21–23 ritades av arkitekten Ralph Erskine för Möller & Co, kafferosteri och kolonialhandel. Det stod klart 1955 och bestod av lagerbyggnad med en kontorsdel ovanpå. Idag säljs byggdetaljer i lagerdelen. Med lite fantasi påminner kontorsdelen om ett fartyg. Hallvägen 11.
Hallvägen 11 uppförde 1959 för Volanders fabriks AB och ritades av Uhlin & Malm arkitekter. Vid årsskiftet 2018–19 användes fortfarande produktionsdelen som charkuterifabrik och kontoret som kontor. En 60-årig historia.
Även det lilla, lilla huset vid Globen, som jag bloggat om i Osevärdheter, ska få stå kvar. Det ska bli mycket spännande att se ”det nya” Slakthusområdet och återanvändandet av de gamla byggnaderna. Jag hoppas innerligt att man inte döper om området till ”Meatpacking district” – det räcker med skämtet Sofo på coola Södermalm.
Fakta/läs mer ”Stockholms stads slakthus med tillhörande kreatursmarknad”, Stockholms stads slakthus- och saluhalsstyrelse, 1914
Brundin, Johnson och Kroon: ”Kött & blod. Slakthusområdet i Johanneshov 100 år”, Informationsförlaget, 2012
Nyréns arkitektkontor: ”Slakthusområdet, Stockholm – Kulturhistorisk inventering och analys”, 2011.
Var är skylten? Tusentals Hammarbysupportrar undrar var och när deras anrika förening egentligen grundades. Av de tre stora Stockholmsklubbarna är det idag bara AIK som har en skylt på platsen där föreningen såg dagens ljus.
Hammarbys förste starke man var ingenjören Axel Robert Schönthal, verkmästare vid Stockholms bomullsspinneri- och väfveri AB vid Barnängen på östra Södermalm. Hans stora passion var rodd, speciellt på närbelägna Hammarby sjö. Barnängen på Södermalm.
År 1889 tog sig roddarna samman och bildade Hammarby roddförening. Tyvärr är protokollen från föreningens första tid försvunna så datum och plats för grundläggningen göms än så länge i det förflutnas mörker. Historikerna tror på söndagen den 10 april och någon av väveriets lokaler. Föreningens första båthus låg i alla fall i dåvarande Bondegatans slut, ungefär vid vändplatsen på dagens Alsnögatan.
Roddarna fuskade naturligtvis i andra sporter och söndag den 7 mars 1897 tog man steget fullt ut och bildade Hammarby idrottsförening. Protokollet är bevarat, men även denna plats är tills vidare okänd.
Saknas gör också en skylt. Man skulle ju kunna sätta upp en vid Barnängen, det var ju trots allt där allt började.
Djurgårdens IF då? Den 12 mars 1891 brukar anges som starten för föreningen. Mötet hölls på ett kafé med nuvarande adress Djurgårdsvägen 124. Men egentligen började historien två år tidigare. Den nya föreningen fick dock en tuff start när kassören och några kumpaner söp upp klubbkassan.
Idag är ingen skylt uppsatt vid Djurgårdsvägen 124, men på Wikipedia finns en skylt avbildad. Ingen i DIF har svarat på mina mejl om varför det numer är oskyltat, så stort är intresset för historien. Oskyltat på Djurgården.
AIK då? Klubben bildades den 15 februari 1891 hemma hos familjen Behrens på Biblioteksgatan 8. Sonen Isidor blev klubbens förste ordförande. Dagens hus på adressen uppfördes cirka tio år efter klubbens födelse, men i trappuppgången finns en prydlig skylt som minner om platsens betydelse.
År 1937 lämnade AIK Stockholm för Solna, men solen i klubbmärket har inget att göra med solen i Solnas stadsvapen.
Fakta/läs mer Hammarby IF:s historia DIF-arkivet Urban Dahlberg (red): ”Allmänna Idrottsklubben 100 år”, Informationsförlaget, 1991. Rehnberg & Wickman (red): ”Djurgårdens IF 100 år”, Sellin & partner, 1991. Gunnar Persson (red): ”Hammarby IF: en klubbhistoria 1897–1997”, Strömberg, 1996.
På promenad i en huvudstad stöter man inte sällan på ”Den okända soldatens grav”. Det kan vara Paris, Moskva, Warszawa, Sarajevo, Tbilisi… Inte sällan står någon levande kollega hedersvakt. I Stockholm lyser ett liknande minnesmärke med sin frånvaro – trots mängder av fallna hjältar genom århundradena.
På en undanskymd plats, gömt under ett träd, vid Armémuseum i Stockholm står ett monument till minne av de soldater som föll vid Poltava 1709 – under hjältekonungen Karl XII:s förvirrade irrfärd i öst. Moder Svea sörjer en stupad soldat, texten på latin lyder ”Till fosterlandets fallna söner”.
Statyn av Theodor Lundberg, från 1904, skulle ha placerats på själva slagfältet men hamnade istället vid Armémuseum. En enligt museets hemsida kom den att bli något av ”Den okända soldatens grav”. Märkligt lagom…
Mitt förslag är att man byter plats på ”Svea och den fallne karolinen”, som monumentet heter, och Karl XII-statyn i Kungsträdgården. Skapa en värdig minnesplats för de stackars satar som gav sitt liv under maktgalna konungars fälttåg i fjärran land. På bästa plats i huvudstaden!
Min farfars farfars farfar, den indelta soldaten Trill vid Kalmar regemente, kom aldrig hem från kriget i Tyskland. Jag kommer att lägga en blomma vid den eviga lågan.
Själv har jag som livdragon gått (ridit) högvakten på Slottet fem gånger. Mycket nervöst och jag minns fortfarande så här 35 år efteråt hur benen skakade när jag som så kallad avlösningsförare ensam marscherade fram och tillbaka på yttre borggården inför alla åskådare. Tur då att det fanns markeringar i stenläggningen till hjälp.
Innan du tittar på högvakten nästa gång så skriver du ut den detaljerade manualen och läser den noga. Sedan tar du dig upp till yttre borggården en tidig morgon och studerar i lugn ro markeringar och annat. Provmarschera gärna efter manualen (108-112 steg/minut, 80 centimeters steglängd). Det är tråkigt att stå på post, så soldaterna på plats kommer garanterat att uppskatta ditt tilltag.
Se sedan till att få en bra åskådarplats när den stora vaktavlösningen sker och följ alla manövrar med dina expertögon. Du kommer garanterat att upptäcka ett och annat fel – och njuta av allt som går rätt. Själv klarade jag naturligtvis av det hela felfritt – förutom lite passgång.
Nu när isen försvunnit stiger stanken på nytt ur kärret där de styckade kropparna grävts ned. För att slippa obehaget besökte jag platsen när marken var täckt av snö och vattnet fortfarande var fruset. Eller…
Danderyds skeppslag ska genom tiderna ha haft flera olika avrättningsplatser, två av dem belägna i skogen mellan Enebyberg och Sollentuna. Tyvärr är ingen utmärkt med någon skylt och det finns inga tydliga spår i naturen. (En arkeologisk rapport från 2017, som berör utkanten av det aktuella området, visar inte på rester av någon avrättningsplats.) Platsen är dock fantasifullt skildrad av Göran Lager i boken ”Döden i skogen”. Kärret vintertid.
I skogen ligger också Brännkärret (kartkoordinater 59.43077, 18.01034), där de avrättade ska ha grävts ned efter att lagen haft sin gång. Det skulle det vara intressant med en utgrävning av kärret. Våtmarker lär ju kunna bevara ett och annat, och dessutom vore det bra om de osaligas andar kom till ro i ”vigd jord”.
Den sista avrättningsplatsen i häradet ska ha legat precis söder om nuvarande korsningen Arholmavägen–Enebybergsvägen. Undrar om det spökar i villaområdet.
Det finns några historiska benämningar som återkommer på skilda platser i Sverige. Benämningar som sällan har något med verkligheten att göra. Ett är byggnader som varit ”drottning Kristinas jaktslott”, andra är ställen där Lasse-Maja eller Bellman påstås ha stannat till och rånat/besjungit. Ytterligare ett fenomen är alla ”ryssgravar”, ”ryssmurar” eller ”ryss…” som ryska krigsfångar påstås ha anlagt. ”Fake news”, som det heter på modern svenska.
På Karolinska institutets område i Solna återfinns en minst sagt imponerande bit mur (kartkoordinater 59.34591, 18.02649). I folkmun kallad Ryssmuren… Det är resterna av ett påbörjat befästningsverk från början av 1830-talet. Enligt professor Lars Ericson Wolke vid Försvarshögskolan skulle befästningen spärra området mellan Ulvsundasjön och Brunnsviken. Den var tänkt att bli en månghörning med måtten 150 x 90 meter, två våningar hög. 1834 drog dock riksdagen in anslagen och arbetena avbröts. Kanske var rysskräcken inte tillräckligt stark.
Nej, det hölls inga olympiska skyttetävlingar 1912 på Stora Skuggans skjutbana på Norra Djurgården. Trots att det anges på Wikipedia och Stockholms stads information om Nationalstadsparken. Däremot tränade skyttarna på banorna.
Tävlingar med gevär och pistol hölls på Kaknäs skjutbana och de med rörligt mål invid Råstasjön i Solna. På dessa två platser, och många andra där det tävlades 1912, har förnämliga informationsskyltar satts upp. Kartan Stockholms stad med förstäder från 1944.
Men inget ont om skjutbanorna vid Stora Skuggan. De anlades 1906, avvecklades 1978 och ansåg vara skyttets nationalstadion. I dag är området park med bland annat 4H-gård, dammar och kolonilotter. Tydligaste lämningen från skyttets tid är en kraftig muranläggning som fungerade som skjutvall för liggande skytte på 600 meters avstånd (kartkoordinater 59.36427, 18.06862).
Området är väl värt ett besök. Inte minst för det poetiska namnets skull, Stora Skuggan, där Pan spelar.
Jag som bloggar heter Mats Areskoug och är utbildad byggnadsingenjör och journalist. Jag har bland annat arbetat på Militärkommando Gotland (1984–88), Rautaruukki AB (1990–92) och Dagens Nyheter (1999–2024). Förutom två diktsamlingar har jag gett ut boken ”Hälsningar från Gotland” med vykort och lite nutidshistoria. En k-spaning och nostalgitripp från 1960-, 70- och 80-talet.
Hallvägen 21–23.
Hallvägen 11.
Barnängen på Södermalm.
Oskyltat på Djurgården.
Kärret vintertid.
Kartan Stockholms stad med förstäder från 1944.
