Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Siljas fartyg har lämnat Valparaiso

Moderna tiden, Storstockholm, Uppland, Vägar och spår Posted on Sun, March 01, 2020 21:13:09

Sakta men säkert försvinner resterna av rederiet Siljas gamla terminal och färjeläge i Värtahamnen i nordöstra Stockholm. 1965 började Silja köra bilfärjor från Värtahamnen till Finland, men först 1974 fann det en riktig terminalbyggnad. Den ersattes 2016 av en riktig bjässe till terminal en bit ut på den norra kajen.

Idag korsas den inre delen av hamnbassängen av en ny vägbank och det är bara en tidsfråga innan den nya lilla insjön fylls igen. Kvar är egentligen bara den långa gångbron som leder passagerarna till och från Gärdets tunnelbanestation.

Stora delar av Värtahamnen och de angränsande hamnarna i nordöstra Stockholm förvandlas nu till mer eller mindre exklusiva bostadsområden. Snart är det bara kvartersnamnen – Alexandria, Port Said, Brest…, som minner om områdets historia. Vad som händer i Valparaiso, där den gamla terminalen låg, är dock inte beslutat än.

På plats i Värtahamnen ska du besöka gamla restaurangen Skeppet.

Värtahamnen 1931. Esselte foto/Stockholms stadsarkiv
Den gamla terminalen under rivning i september 2016.
Den lilla insjön.
Före detta färjeläge.


Lyckat experiment: Sten Sture går igen

Forn- och medeltid, Storstockholm, Västergötland Posted on Mon, February 03, 2020 05:39:22

Idag, den 3 februari, är det 500 år sedan upprorsmakaren Sten Sture den yngre avled på Mälarens is på väg mot Stockholm. Riksföreståndaren och hans soldater hade två veckor tidigare förlorat en av tidens många drabbningar mellan svenska separatister och anhängare till Kalmarunionen.

I slaget på sjön Åsundens is, vid dagens Ulricehamn, den 19 januari hade Sten Sture fått sitt ena ben avskjutet av en kanonkula. Slaget blev en totalseger för den danskledda styrkan och Kristian II kunde återställa unionen.

Historien tog dock inte slut där. 2008 bestämde sig Niklas Freidwall och en kollega på en skola utanför Sundsvall att starta ett socialt experiment. De ville prova om det gick att skapa en ny temadag (som kanelbullens dag). Det blev ”Sten Stures ben” på årsdagen av slaget den 19 januari. Den firas med snöbollskrig och chokladbollar, som ska påminna oss om den dödliga kanonkulan.

– Det hela började som ett harmlöst experiment som fått ett eget liv. Nu rullar det på helt av sig själv och jag skrockar glatt varje år när jag äter mina chokladbollar och blir kontaktad av nyfikna men lätt förvirrade journalister, säger Niklas Freidwall idag.

Den nya temadagen ”Sten Stures ben” har bland annat anammats av Medeltidsmuseet i Stockholm. I många tidningsartiklar anges minnesdagen härstamma från tiden för fältslaget, så även i en examensuppsats vid Högskolan i Jönköping.

Stens Stures andra ben då? Hans lik grävdes upp ur graven vid dominikanernas kloster i Gamla stan i samband med Stockholms blodbad i november samma år. Tillsammans med de avrättade brändes det ungefär där Katarina kyrka nu tronar. En minnessten på kyrkogården är den mest konkreta minnet av nationalhjälten – förutom snö- och chokladbollar.

Fakta/läs mer
Hans Nordmark: ”Här brändes Sten Stures stoft” i ”Söders historia 1”, 1991
Ulricehamns Tidning den 18 januari 2011 (flera artiklar)



Eurostop – för människor på väg

Halland, Hela hus, Moderna tiden, Närke, Småland, Storstockholm, Uppland Posted on Sat, December 14, 2019 10:14:27

En dag för nästan 30 år sedan stod byggnadsingenjören Mats Areskoug högst upp i det halvfärdiga Eurostop i Halmstad och spanade ut över staden och havet. Jag minns att jag tänkte att i det här hotellrummet skulle det vara häftigt att övernatta.

Eurostopanläggningarna skulle bli ”framtidens mötesplats för människor på väg”, Långtradarchaufförer, bussresenärer och bilturister, men även vanliga shoppingsugna, erbjöds hotell, bra restauranger, butiker och service som bank och post. Dessutom allt som behövdes för bilen. Bakom projektet stod Skanska och SPP.

Det skulle bli tio anläggningar i södra Sverige. Först klar blev den i Jönköping, som invigdes hösten 1989, därefter följde Örebro, Halmstad och Märsta-Arlanda. Sedan tog det stopp. Finanskrisen och verkligheten kom i kapp den minst sagt överhettade byggbranschen. Enköping, Norrköping, Botkyrka, Göteborg (2 anläggningar) och Malmö blev utan (och undertecknad lämnade mer eller mindre frivilligt ingenjörsyrket).

I de fyra färdigställda Eurostop fortsatte verksamheten, även om ägare och utbud har ändrats under de tre decennier som har passerat. Hösten 2019 är dock anläggningen i Märsta-Arlanda på väg att totalt byggas om till konferens och mässanläggning. Det är en märklig känsla att promenera omkring i övergivna byggnadskomplexet. Men skynda, snart är det bara tre ”truck stop” kvar från den tid då våra liv kretsade kring bilismen.

Fakta läs/mer
”Framtidens mötesplats för människor på väg”, 1988
Magasinet ”Arkitektur” 1990/1

När du besöker Eurostop i Vivalla i Örebro så missa inte minnesmärket över min favoritperson i 1600-talets Sverige: Äventyraren, bedragaren och poeten Lars Wivallius.

Eurostop i Arlandastad – snart ett minne blott.


Mössan av för den nygamla stationen Vega

Moderna tiden, Södermanland, Storstockholm, Vägar och spår Posted on Fri, November 29, 2019 07:06:52

Det är inte varje dag det dyker upp en ny pendeltågsstation i Stockholms län. Extra spännande blir det när stationen är på plats före det mesta av områdets nya bebyggelse och man kan vara helt ensam på en stor och splitter ny station. Lite undergångskänsla på nybygget.

Den nya stationen i september 2019.

Stationen Vega i Haninge öppnades den 1 april i år och ska i framtiden betjäna 10.000 nya invånare. Området har dock en äldre historia. Fastigheten Vega uppfördes på 1880-talet och stod fram till mitten av november 2019 kvar på adressen Nynäsvägen 1 då boningshuset totalförstördes i en misstänkt mordbrand. (Namnet lär komma av skeppet Vega som under ledning av nationalhjälten Adolf Erik Nordenskiöld pressade sig igenom isen i Nordostpassagen 1878–80.) Det som från början var landsbygd blev ett sportstugeområde, som blev ett villaområde och nu en toppmodern stadsdel.

Resterna i november 2019 av huset som gav stadsdelen namnet.

Platsen har dessutom en äldre järnvägshistoria. Järnvägen till Nynäshamn invigdes 1901. Hållplatsen Vega öppnade 1929 och fungerade fram till 1973. Den låg strax nordost om dagens gångbro mellan Lignells och Palanders vägar. Äldre bilder visar en enkel väntkur, på banans södra sida, och en plåtsstins. Inga fysiska lämningar upptäckta på platsen 2019 (kartkoordinater 59.19206, 18.13895).

Den gamla hållplatsen beskådad från norr.
Här nere låg hållplatsen.

Så på med vegamössan och besök stadsdelen Vega medan utbyggnaden pågår. Helst på Vegadagen den 24 april, dagen då vi firar den djärve upptäckaren.

Fakta/läs mer
• Inger Heijkenskjöld: ”Vega var ett skepp på drift” i Dagens Nyheter den 16 januari 1985
• Kenneth Landgren: ”Nynäsbanan”, SNJK, 2001
• Mauritz Henriksson: ”Samhället Vega-Söderhagens historia” på sajten Hembygd i Haninge, 2013



Torrläggningen av Stockholm

Moderna tiden, Storstockholm, Uppland Posted on Mon, September 30, 2019 16:26:48

Våren 1994 gjorde jag och fotograf Lars Epstein ett reportage i Dagens Nyheter om de klassiska dricksfontänerna i Stockholm. Då var de i högsta grad en utrotningshotad art. Dricksfontänerna användes som bidéer och till att tvätta knarkverktyg – de hade blivit en sanitär fara. Staden hade stängt av de då hundratal fontäner som fanns kvar. Alla utom en. De boende vid Karlaplan på Östermalm hade kämpat för sin vattenkälla och lyckats få behålla den.

Den ståndaktiga dricksfontänen på Karlaplan.

Ett kvarts sekel är läget obetydligt bättre. Stockholm vatten och avfall meddelade hösten 2018 att man hade ett tiotal fungerade dricksfontäner (med modifierade skålar), men att framtiden för dem var minst sagt osäker. Det kan finnas ytterligare några som sköts av respektive stadsdelsnämnd.

Dricksfontänerna började placeras ut i slutet av 1940-talet och utbyggnaden fortsatte till mitten av 1970-talet. 1981 fanns det 130 stycken i innerstaden. Många står kvar trots att de sedan länge kopplats bort från vattennätet, som gjutjärnsraukar från en svunnen tid. Det är kostsamt att ta bort dem och man väntar tills det pågår något markarbete i närheten.

Vacker ruin vid KTH på Valhallavägen. Till och med stegstenen för lite kortare kisar finns kvar.

Det har kommit några få nya vattenställen på huvudstadens gator och torg. Men i stort är den plötsligt törstiga hänvisad till den inte så klimatsmarta lösningen med bubbelvatten i kiosken.



Underjordiska behov i Gamla stan

Moderna tiden, Storstockholm, Uppland Posted on Tue, July 02, 2019 15:54:43

Nutidens offentliga toaletter i huvudstaden håller oftast till ovan jord, mer eller mindre automatiserade och gratis. Annat var det förr. En gammal SL-karta kan vara till bra hjälp för den som vill ge sig ut på lite toalettarkeologi.
SL-kartan från 1976.

Mest känd av de nedlagda bekvämlighetsinrättningarna är antagligen den på Odenplan, som kommer att leva vidare som nedslagsplats för en polishelikopter i Bo Widerbergs film ”Mannen på taket” från 1976. Utrymmet under jord bytte skepnad till nattklubben Tuben på 1990-talet, men är helt utplånat efter ombyggnaden av Odenplan. Kvar som krog är dock toaletten i korsningen Fridhemsgatan–Drottningholmsvägen på Kungsholmen.

Min egen favorit är toaletten på Kornhamnstorg i Gamla stan. Inte för att jag minns att jag besökt den, mer för att nedgångarna är bevarade med kakel och allt. Utrymmet övergick till stadens elbolag 1988 och enligt uppgift finns inget av porslinet kvar där nere.
Nedgången till underjorden.

Som bonus bjuder jag på toaletten som låg i den södra uppgången för Hötorgets tunnelbana. Toalettskylten och damernas skylt finns kvar.

Det var terminens sista Oskyltat. Trevlig sommar!



Högerkrok och vänsterkrok i Enskede

Moderna tiden, Södermanland, Storstockholm, Vägar och spår Posted on Wed, May 15, 2019 05:46:29

Enskede (nu Gamla Enskede) i södra Stockholm var Sveriges första kommunala trädgårdsstad. Saltsjöbaden och Djursholm skapades för förmögna som ville lämna den ohälsosamma innerstaden – i Enskede skulle en vanlig arbetarfamilj ha chansen att skaffa sig ett eget hus. Fördelaktiga lån och eget arbete gjorde det möjligt. 1908 togs det första spadtaget.

Höjdpunkten för en besökare i Gamla Enskede är de så kallade krokarna. Grusstigar som skär rakt igenom kvarteren och ger flanören tillfälle att även beskåda bosättningarnas baksida. Förutom välansade trädgårdar och uthus av olika slag bjuds det våren 2019 bland annat på levande höns.

I övrigt bjuder området på en trevlig blandning av hustyper. Bland annat den så kallade Enskedestugan, som presenterades på Stockholmsutställningen 1909. Den var tänkt som ett modellhem för en industriarbetare och hans familj. Ett 20-tal hus byggdes i Enskede 1909–10.
Solkroken.

Jag har inte studerat taxeringskalendern, men av huspriserna att döma har nog andelen industriarbetare minskat i stadsdelen. En inte helt ovanlig utveckling i Stockholms närförorter.

Fakta/läs mer
”Stockholms förstäder och villasamhällen 1911”, Rediviva, 1975
Gamla Enskede – byggnadsinventering 1974”, Stockholms stadsmuseum, 1976Samfundet S:t Eriks årsbok 1976

Utdrag ur ”Officiell karta över Stockholmstrakten”, Stockholms stadsbyggnadskontor, 1990.



Gangster-Norma mitt i City

Hela hus, Moderna tiden, Storstockholm, Uppland Posted on Mon, April 01, 2019 20:22:44

Huvudstadens ölkaféer för hundra år sedan lämnade en del övrigt att önska, i alla fall vad det gällde mat och renlighet. Det fanns utrymme för förbättringar. 1924 startade Kafébolaget Norma med marknadsidén vällagad mat i välvårdade lokaler till ett överkomligt pris. Normarestaurangerna förökade sig över Stockholm och var som mest ett fyrtiotal. 1939 införlivades ”kaférestaurangen” Regnbågen vid Stureplan i verksamheten och 1944 blev Berns salonger en del av familjen.

”När var hur i Stockholm. En vägvisare utgiven av NORMA”.

Restaurangerna 1944.

En av restaurangerna i kedjan låg i hörnet Kungsgatan–Sveavägen. I folkmun kallades stället Gangster-Norma, ett namn som av oklara anledningar även tillskrivits andra Normarestauranger. Äldre tidningsartiklar talar dock sitt tydliga språk, precis som Jan Bergman, journalist, författare och Stockholmsexpert. Gangster-Norma låg där en sportaffär huserar i dag. Enligt Bergman myntades namnet av Stockholms-Tidningen på 1930-talet när stället frekventerades av de ”ljusskygga element” som höll till i de närliggande nedslitna kvarteren.

Fridsamt på Gangster-Norma 1943. Fotograf Lennart af Petersens.

Från 1950-talet började flera av Normas lite enklare serveringar byggas om till restauranger. Gangster-Norma blev så småningom Monte Carlo med ingång från hörnet på byggnaden. 1977 dog fyra personer i en brand på restaurangen, men verksamheten fortsatte fram till millennieskiftet då fotbollsskor och träningsoveraller flyttade in.
Hörnet 2019.

Flera av de gamla Normalokalerna är dock fortfarande restauranger. Några exempel är Gröne Jägaren på Götgatan, Temple bar i Gamla stan och Burger King på Vasagatan. Restaurangnamnet Norma försvann slutligen 1970 när företaget bytte namn till Berns restauranger.

Fakta/läs mer
”När var hur i Stockholm. En vägvisare utgiven av NORMA”, 1944
Svensk Uppslagsbok, 1952
Ove Pihl: ”Hovmästar’n får jag beställa. Klassiska krogar och klassiska recept från ett svunnet Stockholm”, Page one publishing, 1996
Jan Bergman: ”Sekreterarklubben: C-byråns kvinnliga agenter under andra världskriget: en dokumentär spionberättelse”, Norstedts, 2014



« PreviousNext »