Oskyltat

Julbordet och nyårssupén är avätna. Matkassarna är tomma – men använd dem i inte till sopor. Skänkt dem istället till dit lokala museum. Det gjorde jag med min ungoms plastkassar från Visby för omkring 20 år sedan. Nu nutidshistoria, längre fram forntid när plast förbjudits i alla former. Här en liten kavalkad med nedlagda matbutiker i Visby.

Lansen (Allégatan 1) var aldrig förstavalet för min familj, trots att den låg ganska nära barndomshemmet på Hallandsgatan. Den lades ned 1985 när ägaren byggde nytt på andra sidan Stenkumlaväg. Idag bedrivs yoga och annan kroppsvård i lokalen. 

Lännahallen (Ekmansgatan 14) låg mycket nära första egna hemmet på Lännaplan. Här gick det att handla med sambons check och till och med på krita i slutet av lönen. Den lades ned 1992, tre år efter att vi flyttat till huvudstaden. Idag mc- och cykelaffär.

Österhallen (Österväg 12) i Öster centrum blev aldrig någon större succé. Konkurrensen från sedan länge etablerade Tempo och Domus var för hård och den lades ned 1992, efter bara 16 år. Samma ägare och samma ros som Signalen bytte till. Idag bland annat skoaffär i lokalen.

Signalen (Värnhemsgatan 2) var barndomens mataffär. Vi var egentligen en Konsumfamilj, som samlade kvitton efter alla konstens regler, men Icabutiken Signalen tog över när Konsumbutiken på andra sidan Stenkumlaväg lade ned. Signalen, som var först på Gotland med mer generösa öppettider, bytte kedja ett par gånger innan den lades ned 2009. Huset revs nyligen och nu växer ett litet bostadsområde upp.

Bingebyhallen (Tjelvarvägen 8) låg ”lång bort” från hemmakvarteren och besöktes mycket sällan. Den lades ned i början av 2021 och nu står lokalen väntar på en ny hyresgäst. Eller så blir det bostadshus även här.

Fakta/läs mer
• Sven Gerentz: ”Individer, familjer och block. Köpmäns och köpenskap på Gotland 1894–1994”, Akademisk avhandling vid Handelshögskolan i Stockholm, 1994.
• Lars Bäckman (red): ”Handeln på Gotland – historia, människor och minnen. Jubileumsbok för Köpmansgillet i Visby 325 år. 1694–2019”, Köpansgillet i Visby, 2019.
• Magnus Ihreskog: ”Singan och Bingan – snart är båda bara minnen”, Hela Gotland, 16 januari 2021.
• Icahistorien: ”Handlarstrid på Gotland”.

Den här bloggen har genom åren gjort en mängd K-spaningar på Gotland och nu är det dags för ett litet uppsamlingsheat. Två teman som berörts är gamla bensinmackar där en pump lämnats kvar (del 1 och del 2) och gamla festplatser.

Vid mataffären i Ronehamn (Ronehamnsvägen 50), på sydöstra delen av ön, har man förtjänstfullt lämnat kvar en bensinpump. En sedelautomat som, i alla fall mot slutet, enbart levererade 95-oktanig bensin. Enligt skylten på staket intill är det fortfarande förbjudet att röka på platsen.

Vid vägkorsningen längst in i Kappelshamnsviken på norra Gotland kämpar den gamla festplatsen Strandängen mot naturen. Enligt Lärbro hembygdsförening byggdes dansbanan av de anställda vid närbelägna Storugns kalkindustri i början av 1930-talet sedan marken hade skänkts av företaget.

Festligheterna pågick i ungefär ett halvt sekel. 2007 skänkte Gotlands Arbetarekommun festplatsen till hembygdsföreningen. Biljettkuren, scenen och några lottstånd står kvar, men sommaren 2020 är förfallet påtagligt.

Jag frågade några av mina vänner som växte upp i närheten om de hade några speciella minnen från Strandängen. ”Ibland tog man motorcykeln dit, ibland inte. Ibland var vi kära i samma tjej, ibland inte.” En festplats som alla andra alltså.

Om du har vägen förbi Stenkumla strax söder om Visby så kosta på dig ett kortare stopp. På kyrkogården, norr om kyrkan, är gravarna få och du hittar relativt lätt Tektors enkla gravsten. Han kunde lika gärna ha hamnat under jord på galgbacken ett par hundra meter norrut.

De två senaste offentliga avrättningarna i Sverige genomfördes parallellt på morgonen den 18 maj 1876. På Lidamon utanför Malmköping i Södermanland miste Gustaf Adolf Eriksson Hjert huvudet. På Stenkumla backe Conrad Pettersson Lundqvist Tektor.

De båda hade träffats i fängelset på Långholmen och gjort en plan som skulle ta dem till USA. En postdiligens skulle rånas utanför Malmköping, men i höstmörkret, i augusti 1874, tog de fel och stoppade en vanlig droska. Kusken och passageraren sköts ihjäl. Efter flykt och stöldturné, bland annat på Gotland, greps männen och dömdes till döden.

Hjerts avrättning dokumenterades fotografiskt av en tingsvaktmästare Petterzon, ett unikt tidsdokument. Tektors avrättning skildrades nog så dramatiskt i Gotlands Allehanda:

”Hon (bilan) föll, döden syntes genast hafva följt men hugget var – snedt. Ännu ett måste göras; detta träffade bättre men för tredje gången måste bilan höjas och sänkas, innan hufvudet var fullkomligt skildt från bålen. Qvinnorna greto och svimmade, åtskilliga karlar, till och med bland de yngre, svimmade äfvenledes, alla syntes gripna af den vidriga scenen.”

Omkring 560 personer avrättades i Sverige under 1800-talet, ett fåtal har en bevarad grav. Grova brottslingar ska aldrig hyllas, ett samhälle som avlivar sina medborgare ska alltid fördömas.

Fakta/läs mer
Lennart Molander: ”Hjert och Tektor. Ett kriminalhistoriskt pussel”, 2001