Militärt – Page 2

När Sverige fjäskade för turken

Europa, Militärt, Nyare tiden Posted by Mats Areskoug Wed, February 01, 2023 09:13:45

Det händer att boggen letar upp udda svenska sevärdheter utomlands. Hittills kolonin Nya Sverige i Delaware, staden Nyen i dagens S:t Petersburg och stadsmuren i Viborg. Nu går turen söderut i Europa.

Det är inte lätt att komma överens med turkar när det gäller en gemensam front mot moskoviten – fråga hjältekonungen Karl XII. Idag är det 310 år sedan kalabaliken i Bender, som innebar början på slutet för Karls 15 år långa bortamatch på kontinenten.

Efter storförlusten vid Poltava 1709 flydde Karl med resterna av hären till Osmanska riket. Officiellt var kungen sultanens gäst – men en väl dyr sådan tyckte värden efter ett tag. Karl arbetade aktivt för att få sultanen att starta ett krig mot den gemensamma fienden Ryssland. Till slut tröttnade man på den tjatiga svensken.

Karolinerna hade 1711 skapat ett befäst läger i byn Varnitsa strax norr om staden Bender i dagens Moldavien. I mitten stod ett rejält stenhus, Kungshuset.

I januari 1713 erbjöd sultanen Karl en eskort på 10 000 soldater hem genom Europa bara han lämnade det Osmanska riket, kungen vägrade. Det sista ultimatumet överlämnades den 1 februari. Kungen vägrade varvid 500 uppgivna svenskar lät sig tas till fånga.

Karl och de femtiotal kvarvarande svenskarna förskansade sig i Kungshuset och lyckades stå emot flera turkiska anfall från en drygt tio gånger så stor styrka. När de till slut tvingades lämna den brinnande byggnaden snubblade kungen på sina egna sporrar och togs till fånga. Ett snöpligt slut på bataljen som fått namnet ”Kalabaliken i Bender”.

Utmattningssyndrom och depression och fångenskap följde nederlaget. Efter att ha flyttats runt till några olika platser begav sig hjältekonungen av norrut mot hemlandet i september 1714.

Varnitsa vid floden Dnestrs strand är idag en mycket stillsam plats. Ett par arkeologiska undersökningar av lägret har gjorts de senaste hundra åren. 1925 uppfördes ett litet monument.

Läs också om Plåt-Karl utanför Ystad och Poltavamonumentet i Stockholm.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=681

Standardborg för medeltida storman

Forn- och medeltid, Medeltida borgar, Militärt, Ruiner, Västergötland Posted by Mats Areskoug Sat, December 10, 2022 12:44:01

Äntligen dags igen för en medeltida borg. Ytterligare en lämning där det kärvs en hel del fantasi för att förstå hur det såg ut för 800 år sedan. Följ med till Ymseborg i Västergötland.

Standardlösningen: Hitta en kulle. Mura ett torn med tjocka väggar på toppen. Sedan en skyddande mur eller palissad runt tornet. Kanske några timrade hus. Infartsvägen kan gärna skyddas en liten förborg.

Vid Ymseborg, vid sjön Ymsens västra strand, är kullen med några murrester den tydligaste lämningen. Det går att ana en brunn och platsen för förborgen (kartkoordinater 58.69315, 13.97732).

Borgens tillkomst är höljd i dunkel, som det brukar heta. Kung Knut Långe pekas ibland ut som byggherre och i så fall är det runt år 1230 som gäller. 1200-talet var fullt av uppror mot den rättmätige kungen (kungarna) och Ymseborg var minst sagt i hetluften. Efter ett uppror mot Magnus Ladulås drogs den in till kronan 1282. Sedan blev det tyst – kanske revs Ymseborg redan då.

De följande århundradena plockades sten för sten för att användas i andra byggprojekt. Återvinning är ingen ny företeelse.

*Ymseborg i Suecia Antiqua et Hodierna, tryckt år 1705. Bottenvåningen av tornet står delvis kvar.*

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=664

Massaker på vapenvägrare i Skåne

Militärt, Nyare tiden, Skåne Posted by Mats Areskoug Wed, November 30, 2022 10:10:18

Att värva soldater till krig är inte alltid lätt, fråga president Vladimir Putin. Även i Sverige har det varit ett problem. 1811 protesterades det på flera platser i landet mot nya utskrivningar.

I samband med kriget mot Ryssland 1808–09 sattes ett lantvärn upp för att täcka bristen på reserver inom armén. Det blev ingen succé. Befäl och utrustning saknades och nästan en femtedel av soldaterna dog av dysenteri i de usla förläggningarna. Lantvärnet hade minst sagt ett dåligt rykte.

1810 beslutade riksdagen att lantvärnet skulle förstärkas med ytterligare soldater. Det skulle bland annat ske genom lottdragning bland yngre män – ämbetsmän, studenter och jordägare skulle undantas.

Protesterna var extra kraftiga i Skåne. Bönder och drängar drog runt och krävde att prästerna skulle vägra att befatta sig med lottdragningen. Slott och herrgårdar våldgästades. Myndigheterna var minst sagt oroade.

Den 15 juni 1811 hade cirka 800 av de protesterande samlats på Klågerups slott, cirka 15 kilometer öster om Malmö. Generalmajor Hampus Mörner, som råkat befinna sig i staden, erbjöd sig att ta hand om de upproriska. Med 40 husarer, 100 infanterister och 4 kanoner anlände han till slottet.

De förskansade vägrade att ge sig. Militären öppnade eld och förföljde sedan de flyende i hus och på fält. Ett 30-tal dödades, nästan 200 togs till fånga. Över hela landet utfärdades 34 dödsdomar efter protesterna, 3 av dessa verkställdes.

Offren för massakern skulle på order av länsstyrelsen grävas ned på en avsides plats. 1991 restes en minnessten på det som kallas ”Döängen”, strax söder om samhället (kartkoordinater 55.58567, 13.23811). Enligt traditionen var det här de dödade grävdes ned. Det misslyckade lantvärnet avskaffades redan 1812.

Fakta/läs mer
Rosborn och Baragillet: ”1811. Bondeupproret i Skåne”, 1991
Nationalencyklopedin
Gunnar Wetterberg: ”Skånes historia III”, Albert Bonniers, 2017

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=660

Stenhårt försvar i Göteborg

Militärt, Nyare tiden, Ruiner, Storgöteborg, Västergötland Posted by Mats Areskoug Fri, September 09, 2022 07:00:39

Göteborg anlades 1621 av hjältekonungen Gustav II Adolf som Sveriges fasta punkt i väst. Med de stygga danskarna och norrmännen runt hörnet (i Halland respektive Bohuslän) såg kungen till att staden fick starkast möjliga försvar. Det ordnades med vallgravar, bastioner, kasematter, skansar och mycket annat.

Så småningom blev de angränsande landskapen svenska och grannarna godare. Befästningsverken själva blev omoderna och 1807 började de raseras. Några lämningar finns dock kvar. Ståtligast innanför vallgraven är bastionen Carolus Undecimus Rex (kung Karl XI) vid Kungsgatans västra ände.

Betydligt mer spännande är de två underjordiska lämningarna som man kan beskåda helt gratis! (Vill du betala så finns det guidade turer i bastionernas innandöme.)

I garaget på Sahlgrensgatan 4 återfinns bakom en glasruta till höger efter nedfarten en orillon (rundat hörn) från bastionen Carolus Dux (efter hertig Karl Filip, son till Karl IX). Längst ned i Bopalatset på Kungstorget hittar du en mur från bastionen Johannes Dux (efter hertig Johan, som till Johan III).

Murarna stod pall. Göteborg har inte intagits under sina 400 år.

Läs även på bloggenom Göteborgs närmsta föregångare, Nya Lödöse.

Fakta/läs mer
Stig Roth: ”Göteborgs uppkomst och äldre historia”, Göteborgs hembygdsförbund och Göteborgs historiska museum, 1976.
Tomas Andersson: ”Pålad stad. Berättelser om Göteborg från början till nu”, Riksantikvarieämbetet, 2003.
Ted Knapp: ”Längs Göteborgs kuster, kajer och kanaler”, Tre böcker, 2009.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=605

Tåget först – sedan flygplanet

Flyg, Hälsingland, Militärt, Moderna tiden, Vägar och spår Posted by Mats Areskoug Mon, January 31, 2022 09:11:33

På två platser i Sverige har det funnits reglerade plankorsningar där en järnväg passerat en landningsbana på ett flygfält. I Visby existerade det 1956–60 och där hade flygplanen förkörsrätt. I Söderhamn var det tvärt om – i normalfallet fick flyget vänta på tåget.

Marma–Sandarne järnväg (MaSJ) öppnades för trafik 1857. Huvuduppgiften var att frakta virke från sågverket i Askesta vid Ljusnan till hamnen i Sandarne. Efter att sågverket lagts ned blev det istället flottat timmer till pappersbruket vid kusten.

Söderhamns flygplats började anläggas 1943 och 1945 invigdes Hälsinge flygflottilj (F15). I samband med att flygplatsen byggdes flyttades järnväg söderut. Moderna jetplan krävde dock längre banor och från 1963 fick tåg och plan mötas i en korsning.

Lansen väntar på tåget. Foto från Svensk flyghistorisk förenings arkiv

Järnvägen förde en allt mer tynande tillvaro och revs upp 1980. F15 lades ned 1998 och den reguljära flygtrafiken upphörde 2011. Flygplatsen används idag av fritidsflygare och totalförsvarets helikoptrar. Flottiljområdet har förvandlats till företagsparken Flygstaden.

Vill man ta sig en titt på den gamla banvallen föreslår jag att du tar en promenad västerut från Nyhedsvägen i Sandarne (kartkoordinater 61.25941, 17.12309) fram till avspärrningen vid flygfältet. (Som vanligt rekommenderas Eniros tjänst historiska flygfoton.)

Fakta/läs mer
• Rolf Sten: ”MaSJ Marma–Sandarne järnväg” på Historiskt om Svenska järnvägar, 2001
• Lars Olov Karlsson: ”Tåg och flyg” i ”Spår 2008”
• ”Järnvägsdata med trafikplatser”, Svenska Järnvägsklubben, 2009.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=512

Viborg – den fjärde svenska stadsmuren

Europa, Forn- och medeltid, Militärt Posted by Mats Areskoug Sun, June 20, 2021 21:13:23

Det har hänt två gånger tidigare att bloggen tagit upp en plats utanför dagens Sverige: Nya Sverige i Delaware och svenska staden Nyen i dagens Ryssland. Nu är det dags för den medeltida stadsmuren i Viborg.

Fyra svenska medeltidsstäder hade stadsmur: Stockholm, Visby, Kalmar och Viborg. Ytterligare tre städer inom dagens gränser: Malmö, Åhus och Landskrona. Många städer hade någon form av stadsvall och senare under stormaktstiden byggdes kraftiga befästningar runt flera städer.

Den svenska staden Viborg fick sina privilegier 1403 efter att ha vuxit upp kring den drygt hundra år äldre borgen. Efter att hjältekonungen Karl XII gått vilse i öster blev staden rysk vid freden i Nystad 1721. Viborg blev finländsk 1917 vid landets självständighet och sedan sovjetisk vid freden i Moskva 1940.

På 1470-talet började man bygga en mur runt staden. Den var cirka 2 kilometer lång, 5–6 meter hög, 2 meter tjock och hade 10 torn. Muren blev dock snabbt omodern och började redan på 1500-talet att ersättas av kraftfullare försvarsverk. Torn revs, lämnades att förfalla eller fick nya uppgifter. Muren kom på en del ställen att ingå i de nya försvarsvallarna. De sista fåtaliga resterna revs på 1860-talet. Idag återstår bara Rådstornet, som fick sitt namn av att det finansierades och underhölls av stadens råd. Den nedre delen av tornet är medeltida. Efter militärtjänsten har det bland annat fungerat som klocktorn för den närbelägna finska kyrkan.

Viborg borde kunna vara en turiststad i världsklass med sin långa och spännande historia, medeltida borg, kyrkoruiner, läget vid vattnet, samt närheten till den finländska gränsen och till mångmiljonstaden S:t Petersburg. Vid mitt besök våren 2018 visade dock staden upp ett helt annat ansikte. Gamla stan saknade såväl människor som affärer och näringsställen. De gamla ruinerna var vackra – de från 1900-talet var inte lika tilltalande.

Fakta/läs mer
Johan Wilhelm Ruth; ”Viborgs stads historia”, 1906
Gardberg & Welin: ”Wiborg – en stad i sten”, Schildts, 1996
Neuvonen mfl: ”Vyborg – town guide”, Rakennustieto Oy, 1999
Kari Tarkiainen: ”Sveriges Österland”, Atlantis, 2008

Comments(6) https://www.oskyltat.se/?p=423

När framtiden ramlade ned i Småland

Militärt, Moderna tiden, Småland Posted by Mats Areskoug Wed, January 20, 2021 06:36:07

Säga vad man vill om krig, men det sätter fart på geniknölarna. Tragiskt, eftersom det borde gå att utveckla saker och ting utan att miljontals oskyldiga mördas. Ingen behövde dock sätta livet till i Bäckebo i Småland på eftermiddagen den 13 juni 1944.

Tyskland var 1944 allt mer pressat i kriget och ingenjörerna arbetade för högtryck med nya vapen. Det senaste var en radiostyrd robot med raketmotor som skulle få beteckningen V-2 (Vedergällningsvapen 2). Den obemannade roboten skulle sättas in mot allierade städer som hämnd för terrorbombningarna i Tyskland.

Provuppskjutning i Peenemünde sommaren 1943. Foto: Bundesarchiv, Bild 141-1880/CC-BY-SA 3.0

V-2 var det första föremålet som människan skickade ut i rymden och dess teknik har använts i de flesta raketer efter andra världskriget. Maxhastigheten var 5.760 km/h, max flyghöjd 206 km (om den skickades iväg rakt upp), räckvidd 320 km. Den var 14 m lång och vägde fulltankad 12,5 ton. Och ”viktigast av allt”, V-2 förde med nästan ett ton sprängmedel.

En sådan avancerad konstruktion krävde provskjutningar, men den junidagen 1944 gick det lite fel. Roboten sköts upp från forskningsanläggningen i Peenemünde på ön Usedom och det var tänkt att den skulle landa i havet utanför Bornholm. Istället fortsatte den norrut innan den exploderade, på grund av något tekniskt fel, på 1.500 meters höjd över Bäckebo.

Explosionen skrämde slag på både folk och fä. Fönster tryckets ut och det regnade metalldelar från skyn. Vrakdelar spreds över flera kvadratkilometer. Störst var den 450 kg tunga förbränningskammaren som slog upp en krater med 5 meters diameter och drygt 2 meters djup.

Resterna av roboten samlades ihop och forslades till Flygtekniska försöksanstalten i Bromma. Efter att ha undersökt vrakdelarna skickades de till de till Storbritannien – av det ”neutrala Sverige”.

Samma dag som explosionen över Bäckebo hade den första, enklare, roboten V-1 slagit ned i London. Den första attacken med V-2 genomfördes i september 1944 mot Paris. Totalt avfyrades drygt 3.000 V-2-robotar och på grund av den höga hastigheten fanns det inget effektivt motvapen. Trots den svenska insatsen.

I skogen i Bäckebo finns kratern kvar (kartkoordinater 56.91045, 15.98000) och runt om i markerna ligger metallskrot. Roboten bör ha vägt cirka 3 ton när den exploderade och svensk militär lyckades 1944 bara hitta 2 ton vrakrester. Vid en arkeologisk undersökning 2004 hittades 36 metallföremål som anses komma från roboten.

Fakta/läs mer
• Arén mfl: ”Bäckebobomben – minnen av Hitlers raket”, 2007
• Niklas Dahlin: ”Hitlers hämndraket slog ned i Småland” i Ny Teknik den 5 augusti 2011.

Kratern våren 2020 med en gran tvärs över. Dessutom en modell av roboten.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=328

Landskronas medeltida stadsmur göms under jord

Forn- och medeltid, Militärt, Skåne Posted by Mats Areskoug Tue, November 10, 2020 09:43:29

Sex städer inom Sveriges nuvarande gränser hade stadsmur under medeltiden. Visbys ringmur är världsklass, men även muren i Åhus är välbevarad och värd ett besök. I Kalmar har man grävt fram en liten stump. I Stockholm måste man gå inomhus för att få se lämningarna och i Malmö krävs det lite sakkunskap för att ta till sig befästningen. I Landskrona, slutligen, krävs det minst sagt livlig fantasi.

Staden Landskrona grundlades 1413 av hjältekonungen Erik av Pommern. Runt staden uppfördes en vall med vallgrav och sju stadsportar. Mot den medeltida hamnen var skyddet förstärkt med en mur. Landskronas militära betydelse växte och befästningarna moderniserades löpande. I mitten av 1500-talet byggdes ett slott, föregångaren till dagens citadell, i stadens västra hörn. Den medeltida stadsmuren hängde med till slutet av 1600-talet.

Skåne erövrades av Sverige 1658 och de nya herrarna övervägde till och med att göra Landskrona till Skånes ”huvudstad”. Den största förändringen inträffade dock på 1740-talet. Landskrona skulle bli en modern fästningsstad. För bästa möjliga skydd utplånades den befintliga bebyggelsen. Hamnen fylldes ut och hela staden flyttade ett steg söderut. Man får en bra bild av den nya stadsbilden på Gustaf Ljunggrens karta från 1853.

Den medeltida stadsmuren gick mellan Västerport, som låg mitt i dagens citadell, och Mölleport, ungefär i korsningen Storgatan–Norra Långgatan. (Den stora bryggan i hamnen utgick från S:ta Gertruds port, ungefär i korsningen Selma Lagerlöfs väg–Kungsgatan.) De rester som kan finnas befinner sig under markytan. Vid grävningar i korsningen Kungsgatan–Norra Långgatan har man hittat raserade grundstenar. Fynden tyder på att muren delvis var uppförd av tegel.

Norra Långgatan västerut, här gick muren.

Suktar du efter medeltid i Landskrona finns det bara en plats att besöka. I början av 1930-talet grävdes grunden av den gamla stadskyrkan, som revs i samband med flytten av staden, fram. S:t Johannes Baptista, från omkring 1420, pryder gräsmattan i Stadsparken.

Fakta/läs mer
Bengt Jacobsson: ”Medeltidsstaden 48: Landskrona”, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, 1983
Karl Wallgren: ”Den medeltida stadshamnen – om strandområdets topografi och funktion i tre Öresundsstäder”, Lunds universitet, 2007

Comments(5) https://www.oskyltat.se/?p=278

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!