Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Anckarströms ”liv” efter döden

Avrättningsplatser, Nyare tiden, Södermanland, Storstockholm Posted on Fri, October 11, 2024 10:00:01

Den här texten handlar inte om Jacob Johan Anckarströms liv, eller mordet på hjältekonungen Gustav III. Den handlar heller inte så mycket om avrättningen på galgbacken i nuvarande Hammarbyhöjden i Stockholm den 27 april 1792.

Galgen avbildad 1837 av Fredrik Wilhelm Scholander 1837.

Galgen markerad på ”Karta över belägenheten omkring Stockholm utgiven av W M Carpelan 1817”.

Här och var, även i Dagens Nyheter, har det skrivits att Anckarströms kvarlevor skulle ha tagits ifrån galgbacken efter avrättningen och begravts i trädgården vid Nävekvarns herrgård i Södermanland. Orsaken skulle vara att ägaren Gustaf Ulric Silfversparre hade varit med i komplotten mot konungen och inte ville att kumpans lik skulle vila i galgbackens ovigda jord. Silfversparre köpte dock Nävekvarn först 1793, men kanske skedde gravplundringen först året efter avrättningen.

Nävekvarns herrgård.

På 1930-talet ska herrgårdens trädgårdsmästare Ivar Pousette grävt fram några trasiga ben från en kulle. Det skulle vara intressant med en ny utgrävning, men varför krossa en myt? (Sedan finns också berättelsen att Anckarströms hjärta skulle finnas i fastern Eva Beatas grav i Markims kyrka.)

Ett vittne till Anckarströms avrättning var hans nära bekant Carl Christoffer Gjörwell (den äldre). Han beskrev evenemanget mycket detaljerat i ett brev till sin dotter daterat den 10 maj. Där får vi veta att hjärta, inälvor och könsorgan togs ut och grävdes ned. Huvudet och högerhanden spikades upp. Kroppen delades i fyra delar och lades på uppsatta hjul.

Gjörwells brev till sin dotter.

Natten mellan den 23 och 24 juli stal några personer kroppsdelarna, men redan den 27 juli hittades de slängda i Årstaskogen. Saken rapporterades i pressen, så liket var ”välbevakat”. Gjörwell återvände till galgbacken den 1 augusti för att se vad som hänt med resterna av Anckarström, även detta beskrivet i brev till dottern. Han guidades runt av en timmerman som renoverade galgen.

Huvudet och handen hade grävts ned två alnar (cirka 120 centimeter) i den muromgärdade så kallade galggården för att förhindra en ny stöld. De fyra kroppsdelarna hade satts upp på sina hjul men såg efter drygt tre månader ”hiskeligen fula ut”. Timmermannen passade också på att visa Gjörwell och hans sällskap de gravhögar som fanns runt galgen och berättade vilka som var nedgrävda.

När stadsdelen Hammarbyhöjden började byggas på 1930-talet hittades en del skelett. Fynden ska ha tystats ned för att inte skrämma de som skulle flytta in i området. Vid Solandergatan finns en stensättning som antas vara resterna av galgen.

Resterna av galgen.

Hände det att avrättade grävdes upp? 1719 halshöggs hjältekonungen Karl XII:s ”finansminister” Georg Heinrich von Görtz, efter att han fått skulden för landets usla ekonomi. En vecka efter avrättningen grävdes liket upp och smugglades i en resväska till Hamburg. von Görtz begravdes sedan i sin hemstad Schlitz.

Fakta/läs mer
Carl Christoffer Gjörwells brev på Kungliga biblioteket
Dagligt Allehanda nummer 174, 1792
Lars Olof Ericson: ”Anckarströms grav – skröna eller verklighet” i Tunabergsbygden 1998
Olle Söderström: ”Jakten på en begraven kungamördare” i SörmlandsNyheter den 6 september 2008



Spela tärning med döden – del 2

Avrättningsplatser, Nyare tiden, Uppland Posted on Tue, January 10, 2023 06:34:28

Både Carl och Eric slog nio första gången tärningarna rullade. Det krävdes en omgång till. Carl slog tio, Eric slog sju. Vinnaren Carl Hjort tog hem åtta års straffarbete på Sveaborgs fästning. Förloraren Eric Jacobsson blev av med högerhanden och huvudet på Värmdös galgbacke den 10 januari 1776.

Den här bloggen har tidigare uppmärksammat att det fram till 1841 var möjligt att låta lotten eller tärningen avgöra vem som var skyldig till ett brott. Carl och Eric var båda misstänkta för att ha mördat tulltjänstemannen Anders Wiberg i december 1774. Rätten kunde dock inte avgöra vem som hade utdelat det dödande slaget eller hugget.

Platsen där Eric Jacobsson slutade sina dagar är inte helt lättfunnen. Fram till 1770 hade avrättningarna i Värmdö skeppslag utförts på klockstapelns backe vid kyrkan. Därefter flyttades avrättningsplatsen till Stickelsberg, mitt ute i skogen. Antagligen ville man ha denna obehagliga plats på ett så undanskymt ställe som möjligt.

Avrättningsplatsen för cirka tio år sedan. Nu är den felaktiga skylten borta.

Är du ändå nyfiken på platsens magi så får du parkera vid Sågen på vägen ut mot Fagerdala. Sedan är det bara att vandra Värmdöleden norrut till rastplatsen Stickelsberg (kartkoordinater 59.31746, 18.59918). Vid mitt besök för ett antal år sedan markerar en enkel skylt (med felaktiga årtal) platsen. Berghällen verkar vara skadad av eld. Det kan vara en rest efter den sista avrättningen 1827. Två kvinnor, dömda för att förgiftat den enas man och dotter, halshöggs och brändes på bål.

FAKTA/LÄS MER
• Axel Quist: ”En bok om Värmdö skeppslag”, 1941.
• Gudrun Gröndahl: ”Ett pinligt drama som tilldrog sig i Wärmdö skeppslagen åren 1819–1820”, i Värmdö skeppslags fornminnesförenings årsskrift 1987, 1986.
• Britt-Marie Ohlsson: ”Stickelsberg. Den sista avrättningsplatsen på Värmdö”, 2007.
• Per Binde: ”Games of life and death: The judicial use of dice in eighteenth and nineteenth-century Sweden”, Göteborgs Universitet, 2014.



Träsket där de avrättade fick sista vilan

Avrättningsplatser, Djur och natur, Forn- och medeltid, Nyare tiden, Storstockholm, Uppland Posted on Tue, May 15, 2018 05:58:10

Nu när isen försvunnit stiger stanken på nytt ur kärret där de styckade kropparna grävts ned. För att slippa obehaget besökte jag platsen när marken var täckt av snö och vattnet fortfarande var fruset. Eller…

Danderyds skeppslag ska genom tiderna ha haft flera olika avrättningsplatser, två av dem belägna i skogen mellan Enebyberg och Sollentuna. Tyvärr är ingen utmärkt med någon skylt och det finns inga tydliga spår i naturen. (En arkeologisk rapport från 2017, som berör utkanten av det aktuella området, visar inte på rester av någon avrättningsplats.) Platsen är dock fantasifullt skildrad av Göran Lager i boken ”Döden i skogen”.
Kärret vintertid.

I skogen ligger också Brännkärret (kartkoordinater 59.43077, 18.01034), där de avrättade ska ha grävts ned efter att lagen haft sin gång. Det skulle det vara intressant med en utgrävning av kärret. Våtmarker lär ju kunna bevara ett och annat, och dessutom vore det bra om de osaligas andar kom till ro i ”vigd jord”.

Den sista avrättningsplatsen i häradet ska ha legat precis söder om nuvarande korsningen Arholmavägen–Enebybergsvägen. Undrar om det spökar i villaområdet.

Läs på Osevärdheter om avrättningsplatsen på Munsö i Mälaren.