Alla som bor, eller har bott, på Gotland vet att det ”när som helst” kan bli strömavbrott. Utan att det stormar eller åskar. Därför har jag svårt att bli upphetsad när larmet går att några hundra personer på Södermalm är utan el någon timme.
Elektrifieringen av Gotland inleddes 1904 då den första abonnenten kopplades ihop med det dieseldrivna elverket i Visby. Fler kraftverk byggdes men först 49 år senare hade alla socknar på ön ström. Kapaciteten hos kraftverken var dock otillräcklig samtidigt som elpriset var högt.
Efter flera års diskussioner togs 1954 den nästan tio mil långa elkabeln mellan Gotland och Sverige i drift. Kabeln förde över högspänd likström, då en oprövad teknisk lösning. Kabeln dyker upp hur havet vid det lilla fiskeläget Ygne cirka en mil söder om Visby. Här uppfördes en kraftstation för att omvandla likströmmen till växelström för kunderna.
Det har lagts ned flera kablar sedan 1954, men riktigt hundraprocentigt driftsäkert verkar det aldrig bli. 2017 uppmärksammades i alla fall den första kabeln med utmärkelsen IEEE Milestone, ”elektricitetens Nobelpris”.
Intill kraftstationen i Ygne ligger de gamla tjänstebostäderna på rad. Kraftstationen var bemannad dygnet runt för att säkerställa elförsörjningen. De fem mindre villorna längs Kraftvägen uppfördes 1953. Huset närmast Ygnevägen är lite större och var först bostad för stationschefen. 1960 byggdes ett nytt hus för hen på andra sidan Ygnevägen.
Efter att driften datoriserats försvann behovet av att ständigt ha personal på plats. Ett tag användes husen som semesterboende för anställda vid Vattenfall. Numer används de av personal som temporärt jobbar vid stationen.
Fakta/läs mer
Torgny Rosvall: ”Elektricitet på Gotland: en historisk tillbakablick”, Ödins förslag, 2000.
