Under en vacker gravsten i koret i Stenkyrka kyrka på norra Gotland ligger Licnatus begravd. Den mäktige mannen var gotlänningarnas sändebud hos hertigen av Sachsen, Henrik Lejonet, 1161. Dödsåret 1200 är det äldsta som finns på en gotländsk gravsten.
Fram till inbördeskriget mellan Visby och Gotland 1288, där staden segrade, dominerades handeln av öns så kallade farmannabönder. Affärerna gick bra. Ett bevis är att de flesta vikingatida silverskatterna i Skandinavien har hittats på Gotland. Ett annat är de nästan hundra medeltida kyrkorna på ön. I ryska metropolen Novgorod hade gutarna en egen handelsgård.
Gravstenen återfinns under mattan i koret.
När Licnatus och Henrik Lejonet möttes i tyska Artlenburg undertecknade de ett fördrag som bekräftade ett tidigare avtal från 1130. I korthet gavs gotländska köpmän samma rättigheter som de sachsiska i Sachsen, och vice versa på Gotland. Dessutom uppmanades gotlänningarna att besöka och göra affärer i hertigens projekt handelsstaden Lübeck.
Det tydligaste beviset på splittringen mellan stad och land på Gotland är den danska invasionen 1361. Landet stod upp medan stadsborna höll sig passiva.
I sammanhanget är det intressant att Gotland nämns i engelska Caterburysägnerna från slutet av 1300-talet. I presentationen av kaptenen sägs att han kände alla hamnar från Gotland till Kap Finistere.
