Våren 1994 gjorde jag och fotograf Lars Epstein ett reportage i Dagens Nyheter om de klassiska dricksfontänerna i Stockholm. Då var de i högsta grad en utrotningshotad art. Dricksfontänerna användes som bidéer och till att tvätta knarkverktyg – de hade blivit en sanitär fara. Staden hade stängt av de då hundratal fontäner som fanns kvar. Alla utom en. De boende vid Karlaplan på Östermalm hade kämpat för sin vattenkälla och lyckats få behålla den.
Ett kvarts sekel är läget obetydligt bättre. Stockholm vatten och avfall meddelade hösten 2018 att man hade ett tiotal fungerade dricksfontäner (med modifierade skålar), men att framtiden för dem var minst sagt osäker. Det kan finnas ytterligare några som sköts av respektive stadsdelsnämnd.
Dricksfontänerna började placeras ut i slutet av 1940-talet och utbyggnaden fortsatte till mitten av 1970-talet. 1981 fanns det 130 stycken i innerstaden. Många står kvar trots att de sedan länge kopplats bort från vattennätet, som gjutjärnsraukar från en svunnen tid. Det är kostsamt att ta bort dem och man väntar tills det pågår något markarbete i närheten.
Det har kommit några få nya vattenställen på huvudstadens gator och torg. Men i stort är den plötsligt törstiga hänvisad till den inte så klimatsmarta lösningen med bubbelvatten i kiosken.
