Den senaste riktigt stora mobiliseringen mot Ryssland, ubåtsjakten i Stockholms skärgård hösten 2014, slutade i princip med fiasko. Allvarligaste bevisade ”kränkningen” verkar tjeckiska kanotister ha stått för. Annat var det förr – till exempel på Gotland 1808.
Terrängen vid Slesviken på sydöstra delen av ön är betydligt mer lättforcerad än den vid landstigningsstränderna i Normandie. Att Gotland 1808, precis som 200 år senare, i princip saknade militärt försvar gjorde inte heller amiral Nicolaj Bodiscos operation svårare. (Ointresset för Gotland nådde ända in i Stockholms slott. Hjältekonungen Gustav IV Adolf ville två år tidigare skänka bort ön till en riddarorden!)
Den 22 april landsteg cirka 1.800 ryska soldater och de mötte inget motstånd. Två dagar senare mottog Bodisco Visbys nycklar. De ryska officerarna höjde temperaturen på stadens sällskapsliv, men säg den lycka som varar. Efter tre veckor anlände den svenska undsättningsexpeditionen och den 16 maj kapitulerade ockupanterna. Krigets enda dödsoffer var en svensk båtsman som trillade ned från en fartygsmast.
Inga ryssar denna augustidag.
Rysskräcken lever vidare. Gotland har dock fått tillbaka ett militärt försvar, så nu skulle en angripare få smaka på svenskt pansar. Slesviken saknar varje form av minnesmärke, men äger som allt på ön en skönhet. Bäst avnjuts den från det lilla fiskeläget Flunting (kartkoordinater 57.09851, 18.39250).
Fakta/läs mer
Bengt Hammarhjelm: ”Gotländsk krigshistoria. Från Gutasagan till 1814”, Ödins, 1998.
