De sista ordinarie tågen på Gotland rullade 1960, men spåren av det omfattande järnvägsnätet är fortfarande tydliga. Banvallarna är cyklingsbara (i bland körbara med en oöm bil) och många stationshus står kvar. Kort sagt en hel del intressant för järnvägsarkeologen.
Generalstabskartan (senast reviderad 1956)
En pärla bland lämningarna är viadukten vid Däpps (kartkoordinater 57.36424, 18.22063) strax söder om Klintehamn. Järnvägen är borta, landsvägen är omlagd och det södra brofästet är raserat. Men kvar i snårskogen står det norra brofästet, med bevarad ”varningsmålning” och allt.
Banvallen 64 år efter nedläggningen.
Sydvästra Gotlands järnväg (SGJ), med sträckning från Klintehamn i norr till Hablingbo 27 kilometer söderut, öppnade för trafik 1924. Banan blev aldrig någon ekonomisk framgång. Redan efter tre år övertogs den av Klintehamn-Roma järnväg (KlRJ). Fallet fortsatte med förstatligande 1947 och nedläggning 1953.
Viaduktens norra fäste.
För de som föredrar ”hela saker” rekommenderas Gotlands andra viadukt över järnväg. Den återfinns i fullgott skick vid Stora Vede (kartkoordinater 57.60797, 18.39198) i Follingbo. Inte lika spännande…
Varningsmålningen.
Fakta/läs mer
Ragnar mfl: ”Statens Järnvägar på Gotland – Historien om järnvägens nedgång och fall”, Stenvalls, 2013.
Fler gotländska järnvägsäventyr på Osevärdheter
Gotland 65 år före Stockholm (om järnväg till flygplats)
Underbart är kort (om 47 års längtan efter en järnvägskorsning)
