Vad är en sägen? Behöver den vara nedtecknad eller räcker det med att den finns citerad på en massa ställen? ”Enligt sägnen bodde det under vikingatiden en mäktig man vid namn Knobbur på gården Hau på norra Gotland, &c, &c…” Men att hitta sägnen i fråga har visat sig vara omöjligt. Men det behöver absolut inte betyda att Knobbur inte funnits.
Alltså: Under vikingatiden bodde det en mäktig man vid namn Knobbur på gården Hau på norra Gotland. Hans skepp var det mycket snabbseglande ”Vindile”. När skeppet inte var ute på inkomstbringande resor låg det förtöjt i den skyddade viken Hau grönu nedanför gården.
Skyddad hamn.
Knobbur for vida omkring och handlade och härjade. Under en av sina färder lät han omvända sig till kristendomen. Väl hemkommen lät han bygga en kyrka, som ska ha varit den första i trakten. Trots den nya religionen begravdes Knobbur enligt gammal sed i en hög. När sentida kristna tog sten från högen påträffades ett extremt stort kranium, kanske tillhörande den mäktige Knobbur.
Tusen år senare är viken Hau grönu, och den skyddande Grönudden utanför, en av de märkligaste platserna på Gotland. Förutom stillheten och naturen finns här stenarna som skeppet ”Vindile” kan ha legat förtöjt vid (kartkoordinater 57,894554 19,020972). Dessutom en ödekyrkogård (kartkoordinater 57,898921 19,019894) från den tidigaste kristna tiden. På kyrkogården finns något som skulle kunna tydas som en uppbruten grav. Kanske var det här Knobbur fick den sista vilan.
Förtöjningsstenar?
Hövdingens grav?
”Vindiles” rykte lever vidare och blev namnet på den första snabbfärjan, en katamaran, mellan Gotland och Sverige. Sommaren 1988 ilade den fram och tillbaka över Östersjön. Tyvärr var den inte anpassad för den krabba sjön och både besättning och resenärer mådde stundtals minst sagt dåligt. Det blev bara en säsong.
Fakta/läs mer
Theodor Erlandsson: ”Knobbur på Hau och hans efterkommande” i Gotlands Allehandas julbilaga 1944
Gotländskt arkiv 1987
Ingmar Jansson (red): ”Gutar och vikingar”, Statens historiska museum, 1983
